de norska skogarna

hej blogg! är nyss hemkommen från ett besök på biografen. jag och aina valde att skåda norwegian wood och nu har jag blivit kär i alla japaner i hela japan. synd för mig. kul för dem. är aningens bitter över att jag inte är i tokyo idag, men livet går vidare och så fort situationen återgått till normalt (om den någonsin kan det) så är det jag som hoppar på ett plan och åker och hittar min blivande make. nu vill jag bara läsa om boken och om jag letar riktigt noga hittar jag den nog i ett dammigt hörn någonstans i en utav våra boktravar. klockan har blivit natt och jag ska krypa ner i min säng och drömma om snubben som spelar kazuki i detta underbart fina och sorgliga drama. vi hörs!

med flottigt hår och stjärnor framför ögonen

vilket deppmode. jag jobbar femton timmar om dygnet och deppar resterande nio. varför finns det inte en endaste ynka själ i denna stad som kan muntra upp mig med lite intellekt eller fixa idéer? hallå, jag vill klä in mig i bubbelplast, klättra på hustak, ha konfettikrig, se spännande utställningar eller åtminstonde ha någon att kunna diskutera haruki murakamis romaner med.

ok, det verkar väl finnas en del hygglo prickar här i denna håla, men i slutändan så är dessa "hygglon" ändå torrbollar som föraktar den som drar skämtet aningen för långt. jag orkar verkligen inte.

-

tanken slog mig nyss att det kanske är jag som är föraktaren. den som ser ner på alla stackars satar här, just för att de inte tagit sig längre än hit. så får isåfall vara fallet, jag är trött på torrbollar och sådana finns det hur som helst många utav här.