saker som varit

detta blogginlägg skriver jag i privat syfte, för att minnas dåliga saker som varit och för att lättare kunna uppskatta saker som de är nu. kikade förbi bloggtoppen och såg att jag prestenterat denna blogg med dessa ord: "förvirrad och ologisk, men samtidigt relativt underhållande för de som tycker om att läsa om mina flatmates som har högljutt sex i duschen eller om hur jag själv sliter ut mig på välbetalda arbeten."

vilka tider vi hade där på pedersgata alltså. fy!
jag kommer nog aldrig glömma då jag och loke satt sjuka i köket den där lördagskvällen då vincent fick för sig att riva duschen genom intimt umgänge med en (för oss) främmande kvinna! eller då jag stått och lagat spenatpaj och ugnen sprängdes, eller då någon stal vår tvättmaskin, eller då grannen under kom upp och sa att hon skulle "dräpa mig" (vi ringde polisen och tre busslaster fulla med konstaplar traskade in i vår hall). åh vad jag aldrig vill på på pedersgata igen!

nuförtiden kommer jag hem till en städad boning där alexandra kokat te. jag slipper oroa mig för svarta krulliga hårstrån i handfatet, jag slipper höra vincents stönande och jag slipper hysteriska junkiegrannar!
jobbar gör jag ju lika mycket så det slipper jag inte men jag antar att jag borde se mig själv som lyckligt lottad.

fick föresten min tandläkarräkning från rotfyllningen jag gjorde i somras. nio papp till odd, han måste väl ändå fått bästa lotten!

den bittra fortsättningen på dagen

regnet hade så lagom uppehåll när jag slutligen fick för mig att utföra mina ärenden.
på en mountainbike modell dam seglade jag ner för pedersgata som en fladdrande idiot. jag förstår inte vilket snille det var som kom på att placera ett styre lägre än en sadel?

man ser inte bara ut som ett rickspucko utan det smärtar i alla delar av ryggen när man böjer sig ända fram till fötterna för att kunna ens styra. plus att det faktiskt är svårt att cykla mountainbike. x antal gånger höll jag på att vingla av detta rullande fordon under min lilla tripp.
ne alltså, jag är föga besviken på att denna mountainbike faktiskt är det enda jag har att transportera mig runt med, bortsett från mina egna fötter (och snordyr lokaltrafik). visionen om att slippa gå de numera 35 minuterna till jobbet raserade drastiskt efter min helvetesfärd. men.. fram kom jag iaf! med galgar och en scartsladd i ryggsäcken (ja, jag har ryggsäck, jag erkänner!).
min boning är nu nästan levande efter att jag spenderat kvällen med att fixa och trixa i den. till råga på allt tog jag en tur förbi telenor för att fixa trådlöst bredband som tack vare det trillar ner hos mig måndag förmiddag. vilken lyx!

utöver detta vill jag tillägga att jag har börjat läsa alex james självbiografi. han berättar om sitt galna rockstjärneliv med sådan inlevelse att jag ibland får för mig att jag är han och att jag är rockstjärna. eller så får jag för mig att jag åtmindstonde kan få vara hans brud eller nåt, då på nittiotalet. det hade varit flott va!