aven de rika behover kiosker

att promenera genom de lite finare kvarteren i paris innebar doden for mycket torstiga manniskor.
dessa kvarter saknar helt tillgang utav mataffarer, kiosker, vattenkranar och andra stallen dar det mot nagot sorts utbyte gar att fa tag i drickbar vatska.
varfor vet jag inte, aven de rika behover ju slacka sin torst ibland kan man tycka.

nu har kylan slagit till sa det knakar i husen.
jag sov med stangda fonster, dubbla filtar och elementet uppskuvat till max och anda fros jag nar jag vaknade.
det enda jag kommer pa att beskylla ar den daliga isoleringen. om jag vore rik skulle jag isolera om min lagenhet imorgon.

mitt humor aker upp och ner lika ofta som en tatt traffikerad hiss nufortiden.
jag beskyller det kalla vadret och formodligen har det aven att gora med frustrationen over att jag inte tjanar nagra pengar pa detta skitjobb.
jag trivs jattebra med mitt arbete vissa stunder. ett bra arbete ska ge bra betalt vilket jag inte far, alltsa maste jag klassa mitt arbete som ett daligt sadant.

jag har stora pengar i sikte. sofia peppar norge for min del och eventuellt funderar jag pa att spendera de sista varmanaderna i stavanger ar 2008.
pengar pengar pengar. jag vill konsumera