då jag själv sagt för mycket

hej blogg! jag har inte velat skriva på ett tag men just ikväll tror jag kanske jag behöver lätta mina fingrar och därför ursäktar jag också på förhand ifall jag skulle bli aningens för privat.

mycket har hänt sedan sist och jag vet egentligen inte var jag ska börja.
förmodligen hade jag redan gått hem med snubben jag egentligen inte ville gå hem med då skiten kom farande. kanske inte.
han hade väl indirekt tjatat om att vi skulle hooka i x antal månader och just där och då kändes det rätt. jag behövde någon som med ord fick mig att verka änglalik och förhoppningsvis var jag också änglalik under den lilla stunden hans förhoppningar också blev verklighet. i efterhand kan jag ångra mig men har dock lärt mig att ånger, efterklokhet och ångest inte tar mig framåt och därför väljer jag istället att bara säga "aja" kul för han. kul för mig. hepp!

sen kom döden och knackade på. det var söndag och jag skulle baka mat med emelie när allt sa PANG!
sofia frågade mig ifall jag hört om den katastrofala branden i paris. jag minns att jag svarade nej. därefter deklarerade min syster att branden berörde en vän, felicia. sedan kom mina tårar. och jag grät. i två dagar.
ett liv som verkade så levande hade slocknat och jag visste för allt i världen inte vad jag skulle ta mig till.
felicia och jag var nära vänner när vi var yngre, som i sjutton/arton. sedan blev hon och simon klasskamrater och vår vänskap mynnade ut i något man kan jämföra med oregelbundna, spontana och ibland korta fast dock betydelsefulla träffar. deras vänskap blomstrade.

jag träffade henne förra sommaren och då visste jag inte att det var sista jag skulle få se henne. vi pratade om svåra saker och min bror som är en gemensam och ibland älskad bästa vän (heh). vi pratade om minnen och om att hon gjorde samma resa jag gjort några år tidigare. jag bad henne att ta hand om sig och sa att hon alltid kunde prata med mig. hon sa tack och pratade med mig. vi sa hejdå och kramade varandra som om vi båda visste att vi inte skulle ses på ett tag. nästa gång visar sig vara i ett annant liv. fan.

sedan har jag varit i stockholm och försökt tänka på annat. varit full men lite dum. kom tillbaka till bergen och var full och inte dum någonstans. nu har jag också sökt skolor men kom ironiskt på att min "skrivarlinje" riktar sig till folk med läs och skrivsvårigheter och inte till folk, så som mig, som vill utveckla sitt "professionella" (heh) skrivande. jahapp. kanske jag lär mig stava till "nationalencyklopedien" om jag kommer in. annars var det inte mer än så för nu.
jag ger er en låt i avslut och den går till hon i himmelen. du finns i mitt hjärta. idag och alltid.