normen, norrmän?

tjena bloggen! satt och tänkte på hur jäkla fega och okontroversiella de flesta svenskar är. alla verkar vara så hysteriskt rädda för att bryta normerna och avvika i åsikter, beteende eller valfria sociala regler och ju mer jag tänker på det desto mer upprörd blir jag. man snackar om att sverige kommit så långt i utveckling och är så öppna till så många saker vilket stämmer till viss del men varför är då majoriteten av det svenska folket så jäkla rädda för människor de inte känner?

man ba shit vad fett att vi har valmöjligheten till att göra abort och shit vad fett att yttrandefriheten finns och att vi lever i en demokrati samt jobbar för jämställdhet och mänskliga rättigheter. shit vad fett att många här värnar om jorden genom källsorterering och att det finns stora ekologiska utbud i alla mataffärer. shit vad fett att kollektivtrafiken funkar hyfsat på de flesta ställena runt om i landet, shit vad fett att homosexualitet är socialt accepterat och lagligt här och shit vad fett att vi har tillgång till gratis (?!) utbildning. och det är fett, och asnice. och vårat sociala skyddsnät kan man också prisa trots luckor. listan över hur grymt sverige är kan göras så himla lång men egentligen, till vilken nytta är allt detta när folk är så jäkla skraja för att "göra bort sig" eller verka annorlunda? folk håller sig till sig själva och sina "egna" sociala umgängen och människor runt omkring är, av en för mig främmande anledning, ointressanta?

det är okej att vara skraj och inte vilja prata med alla men det slutar liksom inte här. folk låtsas att de är orädda och folk inbillar sig själva att de inte följer normerna. nej, här är alla unika och man sticker ut genom att intressera sig för kultur, konst, politik, musik, fotografi eller whatever. fine, men det känns som att man hamnar ett snäpp ner på stegen om man inte är tillräckligt insatt eller intresserad i något utav dessa ämnen? åh, vår underbara utveckling där endast de som kan och vet tillräckligt är goda nog. vem bestämde vad som var tillräckligt?

folk är inte längre stolta över att de är vegeterianer eller köper organiska kläder utan istället så är det de som inte pysslar med detta som bör skämmas. ja, det kan man kanske tycka? här ska du våga vara dig själv men om du är dig själv för mycket och råkar avvika med en millimeter från det som är lagom i "självständighetsnormen" så blir du fel? vi blir skolade i att tjejer ska ta mer plats och vara självständiga men så fort man lyckats bli oberoende och inte slickar röv för en snubbe så blir man också ointressant och anses hysterisk och konstig. det är verkligen så och jag undrar varför?

rätta mig om jag har fel, jag är så jäkla villig till att ändra eventuella åsikter ifall någon kan motbevisa det jag hävdar här. jag vill bli motbevisad, jag vill inte ens ha de här åsikterna. bah! anyway jag har förresten inte rökt på sex dygn nu och kanske är det min abstinens som spökar här ovan, oavsett tycker jag det är värt att tänka på och nåt ännu mer värt hade varit en förändring. gunatt!