den inre resan

hej. jag har sedan 23.59 igår inte rört en cigg. bra kanske ni tänker, och jo visst fan är det bra. kriget som konstant pågått i min skalle sedan dess är dock helt jäkla sjukt och jag hör två röster innanför pannbenet som var och en försöker styra mina handlingar. brukar man bli galen av sånt här?

alltså, min hjärna har upprepade gånger under dagen försökt lura mig till att tro att livet blir meningslöst och tråkigt som icke-rökare. jag har tänkt tankar som att semester är värdelöst utan cigaretter och att det inte ens ska bli kul att flytta till utomlandet om jag ändå inte får röka där. vidare har jag tänkt tankar som att det inte är någon vits att klä sig fint eller lyssna på bra musik om jag ändå inte får röka till detta och sedan har skallen också sagt åt mig att jag lika gärna kan sluta träffa vänner eftersom de inte vet vad jag går igenom. man ba va?

som tur är har jag förnuftet som får mig att inse att jag nog gör rätt i att lägga detta giftet på hyllan för första och sista gången. jag hade ingen aning om hur sjukt nikotin är och vilka sjuka saker som händer ifall du inte får din dagliga dos då du väl hamnat i dess våld. än så länge är det bara rösterna som ständigt kommer med uppmaningar men vem vet, imorgon kanske jag blir gråtig och våldsam också? ajaj. jag håller alla tummar för att jag härdar ut och inte blir desperat vilket resulterar i att jag råkar röka någonsin igen. jo. ja.