till pappa

det är din födelsedag idag, men det vet du ju redan. jag kan höra dig säga "åhfan, tjena!" när jag säger det till dig och sträcker över den där boken jag tycker du ska läsa. jag kan höra ditt skratt efter det där "åhfan, tjena"-t . det kluckar så harmoniskt när du skrattar. jag ser hur du vänder på boken, hur du kliar dig i skägget när du läser på baksidan och säger "jo men den här har man ju hört om" och sedan tackar lite blygsamt.

jag hade önskat du vore här nu så att vi tillsammans kunde fira hur du faktiskt blir gammal gubbe nästa år. men gubbe kommer du ju aldrig bli och istället firar jag själv. det känns så absurt att du är död för när jag tänker på dig och låter mig sväva så långt bort att jag tappar kontakt med verkligheten så är du ju så levande. det gör så fruktansvärt ont fortfarande pappa. att du inte finns här längre. jag behöver dig fortfarande. varför dog du?

jag lyssnar på counting crows och jag åker tillbaka till tider då jag mest ville bort. nu vill jag dit igen. hur absurt är inte det? hade jag kunnat få återuppleva de där åren då du söp skallen av dig med boel hade jag gjort det. hade jag kunnat få återuppleva den där tiden i malmö då du lånade pengar av mig och magrade då jag inte hade några pengar att ge, så hade jag jag gjort det. tusen gånger om. du gjorde mig så jävla illa och jag sa det till dig. du låtsades som att jag var den som gjorde fel. jag hatade dig för att du inte förstod vilken situation du satte mig i, hur pressad jag kände mig. jag hatade dig för att du inte kunde förstå att du manipulerade mig och för att det var du som borde tagit hand om mig istället för tvärtom. samtidigt så älskade jag dig också så mycket och jag visste ju innerst inne att du aldrig menade illa i dina handlingar. att du var världens snällaste och alltid gav mig allt du kunde, när du kunde. det gjorde ont att se dig när vi bodde i malmö. du var patetisk och mitt i allt hat kunde jag inte låta bli att tycka synd om dig. för att livet aldrig blev som det skulle för din del. för att du låtsades som att allt var bra fastän att jag visste hur du led. jag skäms fortfarande över hur du lånade pengar av mig bara för att köpa blommor på min födelsedag. de där blommorna är de bästa blommor jag någonsin fått. fan, hade jag kunnat ge mer hade jag det. men jag kunde inte, orkade inte. jag ville du skulle bort och då du väl flyttade till brasilien så kunde jag andas igen.
i slutändan blev det ju ändå ganska bra, du verkade glad där borta. var du glad? vi pratade ju en del på skype och du verkade må bra men saknade oss barn. jag saknade dig med, jag saknar dig fortfarande. jag önskar jag kunde ringa dig nu men det kan jag ju inte.

grattis på födelsedagen pappa! jag har köpt växter till dig och tänt ljus. nu röker jag cigg samtidigt som jag sippar på en öl bara för dig. vi ses snart, det vet jag!