det där tvåtusenett

hej bloggie! slogs av ett skrämmande konstaterande; det har hunnit gå hela tio år sedan jag var fjorton bast!
liksom vad hände? jag har inte åldersnoja någonstans men tio år har ba flaxat förbi och det känns inte som så.
jag kan fortfarande minnas min hjärtskärande tonårsångest bulta i mina leder och jag kan fortfarande klart och tydligt minnas hur jag satt bakom jens på hans skitiga gamla moppe. går tiden verkligen så snabbt?

klockan har redan hunnit bli tio (på tal om tid) och jag har väntat på jordens undergång hela dagen. uppenbarligen måste profeten räknat fel ännu en gång så vad gör man nu? handsome furs är svaret! jag ska dansa som att det inte finns en morgondag. förhoppningsvis hittar jag nån att rulla tunga med men mina förväntningar är låga. jag ska nog ge upp män helt tills jag befinner mig i malmö. i malmö är alla snygga killar snygga och det är ju bra.

nejni, mitt hår ser ut som en höstack så jag borde preppa glansdropparna och göra mig redo för kvällens bravader. imorgon är det söndag och då städar jag upp efter sjuttonde maj. vi hörs!

när någon däruppe tror på dig

imorse när jag satt ute vid vattnet och njöt mitt frukostkaffe så kom det förbi en märklig man. mannen presenterade sig som arne och gav mig två kronor utan att jag ens hann blinka. sedan frågade han vad jag hette, välkomnade mig till norge och slutligen gav han mig en kram och ett stadigt handslag. hej arne, tack arne, hejdå arne! hur som helst blev jag glad och de två kronorna skänkte jag vid ett senare tillfälle till en bössvandrare som i sin tur blev glad. vad trevligt att folk blir trevliga då solen skiner från vår fina himmel.

en annan sak som gör mig glad är att spindeln efter två dygn äntligen är ute ur vårat hus. det är som att någon skickat mig en skyddsängel! storyn lyder: när lasse kommit ur sin dusch denna morgon så slängde hon på sig en handduk i tron om att hon skulle bli torr och god. lasse blev varken torr eller god, hon blev antastad av den gigantiska jättespindeln som sakta kröp över hela hennes lilla arm! eftersom denna spindel verkligen var av det gigantiska slaget så skrek lasse i högan sky. då kom skyddsängeln cecilia askesjö trallandes och tog upp den gigantiska jättespindeln i sitt högra ben, sakta bar hon sedan ut kräket till frihet, grönska och andra spindlar och så var det med den saken.

nu är det dags för mig att tralla till jobb två efter ett kortare break. funderar på att bryta min vita vecka ikväll bara för att trotsa mina principer. vem vill sitta nykter som en kungsräka en lördagskväll som denna? inte jag! cementen bjuder upp till dans och lirar depeche modes nya skiva som kommer ut i butik så det bådar gott. better bring my dancingshoes just in case. så får det bli, vi snackas och sånt, tjilevipp!