en ny månad och ny måne

hej bloggen! jag kan inte sova och sitter uppe tillsammans med townes van zandt och tänker tillbaka på den sista månaden (årskrönikan för 2017 kommer snart by the way) och januari. jag älskar townes van zandt. hans musik får mig att inse att jag känner mig ledsen och glad på samma gång. typ samma känsla som när man lärt sig nåt nytt genom ett heartbreaking failure. det har varit en tung månad samtidigt som så många bra saker hänt i mitt liv.

jag har någon jäkla ögonsjukdom som inte går över och som hittills varit väldigt plågsam. efter tre antibiotikakurer vet läkarna ännu inte vad det är. de sa blefarit men har tagit tillbaka det efter att mitt öga mer och mer ändrat form. jag har ont och är rädd för att bli blind. så rädd att jag knappt kunnat sova. mitt högra öga är alltså under ständig transformation och ser av och till ut som någonting jag bara sett i sci-fi-film förut. ska till sjukan igen på måndag eftersom det blivit värre bara nu under veckan. tänker att jag nog har en hjärntumör eftersom det är det enda logiska här och nu. har inte vågat se folk i ögonen, fått dåligt självförtroende, gråtit, tänkt att livet varit meningslöst. sedan har jag varit present trots att jag känt mig som världens nolla, slutat bry mig om hur jag sett ut och att jag kanske snart kommer dö i cancer, och jag har istället varit ful ikapp med min goda personlighet (hehe), jag har presterat när jag varit low och jag har blivit bekräftad för mina insatser, jag har gått på dejter trots att jag känt mig på botten, på dessa dejter har jag sedan blivit bekräftad och mer uppskattad än vad jag känt mig på länge. min ögonsjukdom är fan bland det värsta som hänt mig då det kommer till självförtroende-dipp, men oj vad jag känner mig starkare som person sedan mitt öga blev sjukt. kanske är det inte hjärntumör men om det är får jag deala med det då min diagnos väl är ställd och just nu känner jag mig fan rätt redo för livet ändå. och jag tror på kärleken ikväll. och jag saknar sälen. och man får vara glad och ledsen på samma gång. och ja, jo jag är nog både glad och ledsen på samma gång. i den ordningen och inte tvärtom. det är rätt bra ändå.

i landet långt borta

trillade av en slump in på ett inlägg som författats här i bloggen för sisådär snart sex år sedan och detta resulterade i att jag började läsa igenom en rad gamla inlägg. med blandad ångest/nostalgi insåg jag, till min stora fasa, att jag gått och blivit aningens tråkig i förhållande till vad jag var då. förr i tiden delade jag ju med mig av nattliga bravader, fylla, hångel, obäddade sängar, onda ryggar, män jag förälskat mig i och spontana nattpromenader vilket det inte blir mycket av här nuförtiden. istället nämner jag upprepade gånger min olycka och osäkerhet.

är jag olycklig och osäker i förhållande till vad jag var då? både ja och nej. för sex år sedan levde min pappa, det ingav en säkerhet och trygghet som inte går att förklara i ord. nu är han död och ja, än har jag inte kommit över den sorgen (vilket såklart ger mig en melankoli som ibland kan vara svår att skaka av sig). men över lag, nej jag är nog snarare mer självsäker i vem jag är och hur jag ska hantera den olycka och osäkerhet som ibland rinner över mig vilket också är varför jag skriver om den.

det känns lättare att kanalisera mina "riktiga" tankar här idag eftersom jag inte längre fruktar att någon ska trilla förbi och döma mig efter vad jag skrivit. jag har insett att det är okej att vara olycklig och osäker för jag har förlorat både en och två föräldrar och jag står på vingliga ben i ett land som är långt borta från allt jag är uppvuxen vid. det är den olyckan och osäkerheten. sedan har vi lyckan och säkerheten också. jag vet inte var jag vill men jag vet åtminstone att jag är och att jag överlever. jag är här för att jag vill vara här och jag tror att jag hanterar min ångest, stress och sorg på det absolut bästa sättet för mig; genom att vara ärlig och uppriktig i hur och vad jag känner och tänker. jo.

sedan kan jag ju dock tycka att det är okej att slänga in ett hångel här och där men ja, det blir inte mycket av det nuförtiden. min filmdejt cancellerade filmen och istället spenderade jag aftonen med min kurslitteratur. om prick en vecka är jag klar med mitt första år förutsatt att jag får in mina sista uppsatser. eftersom jag hatar att läsa teori så känns det motigt så alla krossade fingrar för mig tas tacksamt emot. sedan har jag också hört att våren ska komma hit nästa helg. det är på tiden för nu orkar jag inte mer vinter.

dagen jag vann!

hej blogg! ikväll öppnade jag, för första gången sedan år 2007, en flaska skumpa. jaha tänker ni, vad att fira? har du kanske vunnit på lotto? nej. anledningen till detta stordåd berodde på att jag stod i champangebaren och en bunt kvinnor hade lust på varsit glas mousserande. dang.

jag har tidigare vägrat öppna "skjutkorkar" efter att en liten jäkel by random smällde av en centimeter från att jag blev blind.
det skedde i paris ovan nämnda år och det är ett trauma jag inte kunnat förtränga. men, ikväll var jag alltså tvungen.
efter att korken poffat av (i min hand) blev jag helt mör i benen och skakig i armarna. lyckades på något sätt behålla lugnet och då jag tagit ett djupt andetag kunde jag ge dessa lyckliga kvinnor det dem önskat. heja mig, ett steg i rätt riktning! jag tror att det bästa sättet att komma över sina rädslor är att trotsa dem men ibland vågar man helt enkelt inte. idag vågade jag. efter tre långa år! jazzigt!

eftersom jag drabbats av den stora vårhysterin så har jag föresten startat ett nytt fritidsprojekt. projektet heter "tvätta ut vintern, stryk in våren" och går ut på att jag måste tvätta och därefter stryka alla kläder jag äger. skittrist projekt jag vet, men det känns som att hela kompaniet vårtröjor, vårjackor och vårklänningar dammat ihop under vintern så jag har dessvärre inget val. hej ufo!

nu ska jag slänga in sista lasset, köra igång lite god musik, rulla en cigarett och därefter lägga mig i min säng och njuta av mitt liv. guten nacht blogg!

fruktansvärda onödigheter

hej blogg! fick för några dagar sedan veta att vår gamle festivaltjenispolare pierre gått och hängt sig själv. what?
jag kände inte pierre på någon närmre nivå. vi sågs om sommaren, skrattade lite ihop, hängde på nån konsert och gjorde kullerbyttor under deras partytält när absinten fått slå in. nu är han död och det är helt sjukt. jag förstår verkligen inte.
pierre var ju alltid så glad och snäll och omringad av lika glada och snälla människor. varför gjorde han det? tjugotvå jävla bast med hela livet framför sig. jag blir så arg! dumma, jävla pierre alltså.

anyway, spenderade början utav veckan i stavanger tillsammans med mina nära och kära. åh vad jag älskar balle och alla brudarna hässleholm! med pillan, amy, allison och linda har man verkligen inte en tråkig stund. vi kastade ägg och snackade skit i tre dagar sedan var det tur för mig att åka hem igen, en bettskena rikare och en tandläkarräkning fattigare.

weekday måste trillat rätt på den bra spiken för de har hört av sig och vill ses för en intervju och på lördag ska jag dricka öl med en viss herre åsmund. bergen har börjat regna vilket i sin tur har medfört att snön på gatorna smält. det ser ljust ut!
firar med vårskorna och vårjackan. klockan fyra börjar jag jobba och i juni åker vi till new york. heja världen och det fina som finns kvar!

fånga stunden!

sitter i ett halvsläckt vardagsrum och lyssnar på marissa nadler. imorgon kommer min far och min bror på besök och jag har städat i ordning det som behöver vara i ordning.

funderar på att hoppa på random kurs i new york i januari. en sådan där halvårskurs som mest av allt är kul, men samtidigt aningens lärorik. typ ett halvårs författarverkstad eller litteratur eller något sådant. jag vill verkligen studera och utveckla mig i livet, på den mån studier utvecklar en, samtidigt som jag behöver få vara lite ung, fri och levande en stund.
malmö känns fortfarande som en relativt stabil punkt jag har att se fram emot, jag planerar fortfarande att investera i bostad och hela köret, men nu i vår så behöver jag nog få njuta lite av min ungdom innan jag sätter mig bakom skolbänken på allvar, en plats jag förmodligen kommer sitta på de resterande år talet "tjugo" kan erbjuda mitt liv.

new york känns som en god plan. sex måndader i amerikatt! efter det malmö där det väntas efterhalkade gymnasiestudier och engelska på en nivå dit bara högre makter tar sig till. när jag väl ansöker om universitersplats i nyc tror jag bestämt att "cultural reporting and criticism" skulle passa mig utmärkt men det dröjer väl två år innan jag väl är redo för ovan nämnda. aja, drömmar och visioner finns det gott om, kanske jag skulle ta och fokusera på nuet och det sista avsnittet av twin peaks. farväl agent cooper!

med livet som insats

i fredags drog vi en rökare och blev fulla som djur. hann med arkivet, sting och cementen för att senare hamna på sting igen där det bjöds på efterfest efter stängningstid. klockan fem (?) drog vi vidare hem till oss där white russians blandades och festen fortsatte ända in i gryningen. i lördags hamnade jag på jobbet 45 minuter för sent och var dessutom fortfarande full! party like an animal while you're young är mitt nya motto och det tänker jag följa till punkt och pricka! på torsdag är det valborgsmässoafton och jag är ledig på fredag, detta innebär att vi alltså tänker dra ihop en stor brasa och dansa soldans! livet leker med andra ord.
sen kan jag föresten berätta att jag såg svarta pantern på cementen i fredags, han var snygg och svart och mystisk och luktade nästan lite rök eller förbjuden musk. utöver svarta pantern så har jag ett nytt span i stan. han är liten och långhårig och snygg men ser nog kanske ut som tio år för den enda gången jag sett honom var i fredags och då var jag för full för att veta bättre.
oh well, nu ska jag duscha för varmvattnet har hittat hem igen och sedan jobbar jag för andra gången denna dag. tjipp!

när någon däruppe tror på dig

imorse när jag satt ute vid vattnet och njöt mitt frukostkaffe så kom det förbi en märklig man. mannen presenterade sig som arne och gav mig två kronor utan att jag ens hann blinka. sedan frågade han vad jag hette, välkomnade mig till norge och slutligen gav han mig en kram och ett stadigt handslag. hej arne, tack arne, hejdå arne! hur som helst blev jag glad och de två kronorna skänkte jag vid ett senare tillfälle till en bössvandrare som i sin tur blev glad. vad trevligt att folk blir trevliga då solen skiner från vår fina himmel.

en annan sak som gör mig glad är att spindeln efter två dygn äntligen är ute ur vårat hus. det är som att någon skickat mig en skyddsängel! storyn lyder: när lasse kommit ur sin dusch denna morgon så slängde hon på sig en handduk i tron om att hon skulle bli torr och god. lasse blev varken torr eller god, hon blev antastad av den gigantiska jättespindeln som sakta kröp över hela hennes lilla arm! eftersom denna spindel verkligen var av det gigantiska slaget så skrek lasse i högan sky. då kom skyddsängeln cecilia askesjö trallandes och tog upp den gigantiska jättespindeln i sitt högra ben, sakta bar hon sedan ut kräket till frihet, grönska och andra spindlar och så var det med den saken.

nu är det dags för mig att tralla till jobb två efter ett kortare break. funderar på att bryta min vita vecka ikväll bara för att trotsa mina principer. vem vill sitta nykter som en kungsräka en lördagskväll som denna? inte jag! cementen bjuder upp till dans och lirar depeche modes nya skiva som kommer ut i butik så det bådar gott. better bring my dancingshoes just in case. så får det bli, vi snackas och sånt, tjilevipp!

med polacker och sol utanför fönstret

godmorgon!
eftersom jag faktiskt aldrig vaknat i prick samma stund som klockan ringer på morgonen så förmodade jag att ett smart drag var att ligga före tiden. sagt och gjort, mina alla klockor går sjutton minuter före orginaltid men till trots detta så ringer klockan den tid jag borde gå upp borträknat de sjutton minuterna. imorse ringde klockan alltså kvart i åtta (medan jag sömndrucket trodde att den var två minuter över åtta, vilket klockan så även visade) men istället för att ligga kvar så klev jag upp tillsammans med solskenet när jag egentligen planerat att ligga och snooza fram till tio över åtta (08.27 i mitt hem).
nu har jag duschat, druckit saft och dessutom fått mig en tur genom bloggen. morgonlyx man ba tja!

inatt tittade vi på twin peaks, vilket ni kanske förstod ifall ni läste det tidigare inlägget jag skrivit. satan vad jag älskar twin peaks! jag älskar twin peaks ungefär lika mycket som jag älskar six feet under men då är inte tp hälften så deprimerande som sfu. bra där!

idag jobbar jag dubbelt igen men det är ganska okej för det känns som att energin har kommit tillbaka. (tro inte att jag är helt healad, mitt hjärta rycker fortfarande till med jämna mellanrum) nu är jag redo för sommaren och sedan får det väl gå som det går, tänker jag.

i ett knappt existerande samhälle

trots en grå himmel prackade jag och lasse på oss våra fräschaste joggingkläder och beslutade oss att ta turen till hundvåg, som enligt rykten skulle ha blivit belönad med en bootsbutik. boots är ju kanske det bästa jag vet och lite regn är garanterat värt att genomgå för att nå himmelen av skönhetsprodukter. så vi gick, och solen kom fram. det är vår får schåre!

efter en timmes promenad (väl i hundvåg) upptäckte vi, till vår besvikelse, att boots-butiken var 1x1 meter stor och att den dessutom enbart innehöll tandkräm. varför öppna en boots om man bara har i åtanke att sälja tandkräm? lustigt. så vi promenerade hem igen. jag har stekt pannkakor och tittat på "upp till kamp". upp till kamp är verkligen en gyllene pärla! nu är jag trött och längtar fram tills det är dags att krypa ner och göra dagen till natt. synd att klockan bara är sju och att jag redan har duschat en gång idag.

reflekterade lite över hur sorgligt det egentligen är att alla inte får chans eller möjlighet att upptäcka hur vår spännande värld ser ut. somliga nöjer sig med det de redan har och stannar på samma plats hela livet. jag är glad att jag aldrig blev sådan.