ett osynligt krig

hej bloggen! relativt nyligen flyttade det in nya människor i lägenheten ovanför min och trots att de knappt hunnit bo i huset i mer än tre veckor så hatar jag dem redan. hat är ett starkt ord men jo, jag hatar dem av hela mitt hjärta. varje måndag och tisdag och onsdagsnatt får dem nämligen för sig att det är helt legitimt att bonka och stånka superhögt fram tills klockan blir sisådär 04.00 då jag hunnit bli sådär rasande att jag återigen måste maila vår gemensamma hyresvärd ett passivt/aggressivt mail där jag skriver om hur de väsnas trots att jag redan vid tolv-ett snåret bad dem, i ytterst trevlig ton, sänka volymen en litenlitenliten aningens.

jag vill verkligen inte vara satmare-grannen som ba "uuh ni låter" för hey jag vet, dem är unga och glada och allt sådant där men när en är mitt uppe i finals och måste stiga upp innan ottan så är det verkligen inte optimalt med grannar som lever värsta ungdomliga kröka-på-en-måndag-livet. okej jovisst, jag har varit där själv MEN, ifall någon stackars granne klagat så har jag allt som oftast stängt av musiken och sedan har jag sett till att inte ha fest varenda jävla måndagsnatt efter det. jo.

inte nog med att grannarna väsnas själva, dem har dessutom en snuskig katt som mer låter som en dinosaurie när den springer omkring och skramlar med någon gammal dammig boll. ibland har dem också en hund som hälsar på och den låter faktiskt som två dinosaurier som hoppar hoprep. dessutom slickade hunden på min hand en gång när jag var där uppe för att be dem sänka.

så, min fråga är nu; VAD SKA JAG TA MIG TILL? ska jag klaga såpass mycket att dem blir vräkta eller ska jag spela psykopat och börja göra konstiga grejer så att dem eventuellt väljer att flytta självmant? tips, råd och vägledning mottages med stor tacksamhet!

dagen då snön och jag kom tillbaka

hej blogg! det har varit dött här en liten stund och det för att jag har nog mest inte haft lust att skriva någonting.
i lördags firade vi isak hemma hos soffan och arild. efter det landmark och slutligen efterfest i vår boning. jag hade brottningsmatch med en utav bröderna wenner och blåmärken pryder fortsatt min arma kropp.
minns att grannen kom ner och ville ringa polisen, jag bad henne, enligt rykten, att dra åt helvete. förmodligen gjorde hon även så för sedan dess har ingen klagan från grannar bankat på. aj.

veckan som därefter gått har varit lugn. viktor hann åka hem, jag hann tillbaka till vardagen där jag är trevlig mot grannar och inte har efterfest till halv sju. schönt.

sitter i skrivande stund och avnjuter min första lediga dag på länge, då jag inte är bakfull. tänkte att jag skulle vakna pigg och fräsh som en lärka men istället känner jag mig aningens febrig och grå. kaffet piggar dock upp som det ska och jag har redan hunnit duscha och käka en banan. funderar på att ta mig en redig långpromenad, kanske köpa en ful plastgran på clas ohlson och därefter julstäda och pynta vår boning i rosa plastgrejer plus gran. eventuellt har weekday fått in vintage och då är inte jag sen med att dra mitt kort!

anyway, produktivt du sa, produktiv jag skall va. yippi!

städmania och hysterisk dans

god eftermiddag blogg! steg upp innan ottan och har sedan dess bäljat i mig mängder av koffein. väg för många mängder!
nu panikstädar jag inför dexters ankomst samtidigt som of montreal spelar jättehögt i mitt vardagsrum. ovanför rycker ryssarna av sig håret och polackerna dansar säkert polka, så högt spelar nämligen of montreal!

igår kom arbetstillsynen på besök. de ville veta lite om svären på vångingen över. jag sa att de var många, la husnycklarna i brevlådan och pratade främmande språk med varandra. arbetillsynen nickade, antecknade och gick nog upp och knackade på. nu jävlar tänkte jag, nu jävlar åker horsvären ut!

på våningen över

hej blogg! igår tog vi en svängom på stan efter att ha surplat lite rödtjut och lyssnat på david bowie. idag har jag arbetat fjorton bakfulla timmar och nu vill jag mest gråta över mitt miserabla liv.
stavanger alltså, jag hatar den här hålan! jag hatar folket som hänger ute på alla skitställen jag hänger på och jag hatar folket som hänger på alla ställen som är ännu skitigare än de skitställen jag hänger på. ge mig ett hem i bergen, gör slut på min våndan!

när jag kom hem stod det en naken kvinna i köket på våningen över. grannen ovanför kom ner och bjöd mig på fest som jag direkt tackade nej till. horträsket där uppe undviker jag ända in i graven. nån polsk brud med saggiga manskläder från trettonhundratalet har flyttat in och sitter utelåst på vår trapp med jämna mellanrum och jag tror kanske att snubben ovanför driver med någon slags människohandel för på den senaste tiden har det valsat letter, ryssar, polacker och tjecker så som det flyger pollen på sommaren.

nu går jag och somnar till ljudet av andras fylla. skoj.

grannosämja

vet inte om jag tagit upp detta ämne innan, men det känns bekant så jag antar det. det handlar om våra nyinflyttade grannar! jag hatar dem av hela mitt hjärta! jag hatar dem så mycket att jag måste binda fast mig själv runt köksbordet för att inte gå och hugga ner dem med någon av våra slöa brödknivar.

först och främst tänder de våran hallampa! ok, fine om de vill ha lite ljus såhär när vintern fortfarande trycker, men om de nu ska snylta på min och lasses el så kan de åtminstonde ha hyfs nog att stänga av lampan då de inte ens befinner sig i min och lasses tamburin. var kväll (utan överdrift) när jag kommer hem från jobbet står lampan där och lyser. var morgon när jag går till jobbet står lampan där och lyser trots att jag arbetar hårt för att hålla lampan släckt.

om det endast hade varit lampan som fått mitt hat att brinna så hade ni mer än gärna fått anse mig vara barnslig, men detta blir värre.. irritation nummer två bygger på att våra nyinflyttade grannar inte låser dörren efter sig. de låter vår ytterdörr stå öppen för uteliggare, polacker och andra kryp. de blottar hela min existens genom att låta vår ytterdörr stå olåst. de gör min vardag oskyddad och sårbar (eh) genom att låta vår ytterdörr stå öppen. fan. jag är som en föräldralös fågelunge i mitt eget hem. rädd och ledsen.

irritation tre föddes för några år sedan. jag snackar om en unge. en ful unge som fått för sig att hoppa upp och ner i golvet från att klockan slår femton.noll.noll fram tills att klockan slår sexton.trettio! i skrivande stund skakar taket oanför mig och rätt vad det är ramlar väl lampan ner i min stackars skalle och jag dör en för tidig död pga. detta fula kid.

irritation nummer fyra. DE HAR TV-RUM OVANFÖR MIN SÄNG! hela natten satt de nyinflyttade grannarna och glodde på nån skräpig gorillafilm och hela natten låg jag vaken pga. detta. jag har sovit tre timmar på två dygn och detta bara för att ett äckligt par valt att bosätta sig ovanför mig. jag får krupp. seriös krupp. jag begår självmord om detta kommer fortgå under tiden jag bor här. min nattsömn är det mest värdefulla jag har och utan den är jag körd. jag vill inte vara körd. snälla gud, have mercy on me, gör så att de nyinflyttade grannarna flyttar lika snabbt som de flyttade in! nu ska jag sova, hej!