ibland känns livet som en nerkissad plastpåse i gambetta. pappas bror william dog i måndags.
cancer, såklart! jag vill inte skriva mer invecklat om saken, men jag kan säga att jag tycker så extremt synd om min pappa.
det var hans andra bror, som på bara något år, tynade bort och försvann från denna jord.
om mina syskon skulle börja dö ifrån mig skulle jag nog inte klara att möta dagen mer och förmodligen förkolna jag själv. fan.
utöver det så piggnar hela mitt liv till lite då jag läser lovis blogg. det är som att ett stormigt hav av leda och skratt som bor i henne. jag beundrar, skrattar, lider med henne och fortsätter att läsa dag efter dag. älskade lilla förvirrade och kloka lovis tänker jag och hoppas på att vi ses snart. åh.
juste, jag kan berätta för er att jag börjat sticka. en fin vit halsduk är målet och efter två timmars spinnande har jag redan kommit en bra bit. (obs, tro inte att jag gått ner mig helt, jag är bara lite sentimental för stunden)
sedan upptäckte jag den briljanta butiken itunes store. itunes store är min nya bästa vän! han har, för en relativt billig peng, gett mig alla rational youths sköna dängor och jag lyssnar nu i harmoni. för er som inte vet det så är rational youth världens bästa band.
nämen oj. nu kom julia förbi. vi ska klä upp oss i pretentiösa kläder och se built to spill ihop denna afton. kanske man skulle unna sig en torsdagsöl också? hejdå
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar