en första vinter då du är död

det slutet av juli 2011 och jag möter dig vid flygbussen. du har kommit hit till bergen för att köra hem mig. vi traskar runt i kvarteren en stund och jag minns hur jag tänker "hejdå, norge". där och då trodde jag aldrig att jag skulle bo här igen. på kvällen bäddar jag åt dig i vardagsrummet och morgonen därpå blir jag väckt med kaffe på sängen. jag är på dåligt humör men du drar dina skämt ändå och provar min nya kamera. jag har fortfarande en ful bild på mig själv där jag sitter, iklädd mitt täcke, med en kopp kaffe i handen, och surar. du åker ut till flygplatsen för att hämta hyrbilen men upptäcker hur ditt pass blivit kvar hemma hos mig så jag får åka efter. sedan lassar vi på mina saker. emelie hjälper till och jag är nog fortfarande på dåligt humör. kvart i elva kör vi och efter knappa två timmar skämtar du igen; denna gång åt att vi kört runt bergen hela två gånger utan att hitta rätt avfart ut.

vi har hunnit köra i knappa fem timmar då radion börjar rapportera om en bomb i oslo centrum och skjutningar på utöya. vår bilresa från bergen började utspela sig samtidigt som anders bering-breiviks massaker tog form. jag minns hur vi sitter där i bilen och provoceras över hur media rapporterar om al-qaida och jag minns hur vi båda drar en lättnadens suck över att norges största terrorist visar sig vara från just norge han med. när klockan blir midnatt kör vi nästan ihjäl oss i en oskyltad rondell. jag satte hjärtat i halsen och skrek på dig medan du försökte övertyga mig om att du inte sett rondellen och att du avsiktligt inte försökt få mig att få en hjärtinfarkt. jag blev sur igen. en halvtimme senare tittade du på mig med din finurliga blick och sa "ja jävlar, det där var läskigt va?". jag kommer aldrig glömma den där bilresan med dig. när klockan blir 08.00 har vi varit vakna och flyttat mina saker i ett dygn. vi stannar vid en bensinstation och du håller humöret uppe för att vi ska orka hela vägen till malmö. du betalade för en kaffe men tog två, så som du brukade.

såhär i efterhand har det slagit mig många gånger att jag faktiskt älskar alla de där karaktärsdragen som jag då kunde hata. dem gjorde dig till just dig och det är just alla dina dåliga skämt, din avsaknad av att ibland kunna vara seriös, din lätta sinne som jag saknar idag. det har snöat inatt och jag undrar vad du skulle sagt ifall jag hade berättat att jag inte vet vad jag ska göra med mitt liv just nu.