den fasansfulla framtiden

hallå där bloggen! oktober har passerat sin mitt och här i montreal har den första snön redan fallit ner från himlen. hjälp! innan jag kom hit brukade jag inte fasa inför vintern, numera är tanken på vinter det som skrämmer mig mest, bortsett från rädslan över att förlora fler av dem människor jag älskar.

för en tid sedan blev min vinterrädsla så intensiv att jag bokade den där biljetten till cuba och den nionde december är det hög tid för mig att fly mot den karibiska värmen. mmm. att vintern alltså är läskigare än att spendera tre veckor ensam i ett land där jag inte känner en kotte eller behärskar språket känns lite motsägelsefullt men jo, så är det.

lyssnar på quantic och flowering inferno och försöker göra mig redo för en hel eftermiddag/kväll full av filmestetik. att det ska vara så sablans svårt att motivera en själv; jag hade helst fått kunna allt utan att behöva anstränga mig. skolan är fortfarande kul men ack så intensiv så numera lever jag en vecka åt gången och hoppas på att kunna klättra över de hinder som står i min väg utan att ramla.

lalala-lacucaracha och allt sådant, nu ska jag pryda min kropp med varma kläder. vi hörs senare!

så kan det se ut

god eftermiddag bloggen! jag vaknade vid 14.00 efter den bästa sömnen jag haft på mycket länge. nu är jag utvilad och glad till trots en grå himmel utanför mitt fönster.

sedan jag sist skrev här har beslut fattats och planer blivit smidda. efter viss (väldig) tvekan har jag bestämt att jag åker tillbaka till montreal den tjugonionde augusti. visum och csn-lån har blivit beviljade och min lägenhet står redo och väntar på mig. det blir nog bra det här. har lovat mig själv att ge canada och skolan där ett år och ifall dem inte imponerar så är det jag som ber om att bli förflyttad till filmskolan i paris nästa höst. krångligare än så behöver det inte vara. har förresten också lovat att ge mig själv en resa till cuba i december eftersom vintern i canada är oändligt lång och kall.

nu är det söndag och jag ligger i min soffa och funderar på att duscha innan jag traskar hem till fanny och klara som bjuder på middag kvällen till ära. active child har släppt en ny skiva som jag redan hunnit lyssna mycket på. ett smakprov på hur den låter får ni här:

en första vinter då du är död

det slutet av juli 2011 och jag möter dig vid flygbussen. du har kommit hit till bergen för att köra hem mig. vi traskar runt i kvarteren en stund och jag minns hur jag tänker "hejdå, norge". där och då trodde jag aldrig att jag skulle bo här igen. på kvällen bäddar jag åt dig i vardagsrummet och morgonen därpå blir jag väckt med kaffe på sängen. jag är på dåligt humör men du drar dina skämt ändå och provar min nya kamera. jag har fortfarande en ful bild på mig själv där jag sitter, iklädd mitt täcke, med en kopp kaffe i handen, och surar. du åker ut till flygplatsen för att hämta hyrbilen men upptäcker hur ditt pass blivit kvar hemma hos mig så jag får åka efter. sedan lassar vi på mina saker. emelie hjälper till och jag är nog fortfarande på dåligt humör. kvart i elva kör vi och efter knappa två timmar skämtar du igen; denna gång åt att vi kört runt bergen hela två gånger utan att hitta rätt avfart ut.

vi har hunnit köra i knappa fem timmar då radion börjar rapportera om en bomb i oslo centrum och skjutningar på utöya. vår bilresa från bergen började utspela sig samtidigt som anders bering-breiviks massaker tog form. jag minns hur vi sitter där i bilen och provoceras över hur media rapporterar om al-qaida och jag minns hur vi båda drar en lättnadens suck över att norges största terrorist visar sig vara från just norge han med. när klockan blir midnatt kör vi nästan ihjäl oss i en oskyltad rondell. jag satte hjärtat i halsen och skrek på dig medan du försökte övertyga mig om att du inte sett rondellen och att du avsiktligt inte försökt få mig att få en hjärtinfarkt. jag blev sur igen. en halvtimme senare tittade du på mig med din finurliga blick och sa "ja jävlar, det där var läskigt va?". jag kommer aldrig glömma den där bilresan med dig. när klockan blir 08.00 har vi varit vakna och flyttat mina saker i ett dygn. vi stannar vid en bensinstation och du håller humöret uppe för att vi ska orka hela vägen till malmö. du betalade för en kaffe men tog två, så som du brukade.

såhär i efterhand har det slagit mig många gånger att jag faktiskt älskar alla de där karaktärsdragen som jag då kunde hata. dem gjorde dig till just dig och det är just alla dina dåliga skämt, din avsaknad av att ibland kunna vara seriös, din lätta sinne som jag saknar idag. det har snöat inatt och jag undrar vad du skulle sagt ifall jag hade berättat att jag inte vet vad jag ska göra med mitt liv just nu.

utöva din religion

hej bloggen! idag är det onsdag och idag tänkte jag ta och göra alla mina religionsläxor som jag aldrig gjorde förra terminen. först ska jag dock städa huset och laga mig en god måltid som höjer min låga energi jag har i kroppen. har skypeat med lovis halva dagen och vi har suttit och klagat över vädret. lustigt, jag trodde faktiskt aldrig att jag skulle beklaga mig över att vintern aldrig kom men nu har det alltså hänt. känner mig som ett av barnen i bullerbyn som ba: det blir ingen vinter i år. anledningen till att jag faktiskt bryr mig är för att jag oroar mig över vår stackars jord och dess ekosystem. vad kommer hända med alla blommor som slagit ut i sommar? jo, de kommer ligga livlösa och allting kommer vara grått i mitten av juni. så kan vi ju inte ha det!

anyway, nu är det alltså viktigheter på dagordningen. jag hör av mig senare med en uppdatering på hinduismen eller nåt. küss!

hejjagärtacksamomduvillhjälpamighej!

blogg! jag är tillbaka från stockholm efter ett helvetes resa. femton minusgradig snöstorm har resulterat i förfrysta tår, svordomar och trafikkaos vilket i sin tur resulterade i förseningar och en lång väntan. hallelujah!

helgen har varit bra. klarade nätt och jämt av mormors begravning fram tills prästen hoppade på mig och anklagade mig för att vara ensam. "ensamheten är inte lätt att hantera, klart du är ledsen, föräldralös och utan vänner." hon tyckte jag skulle vända mig till gud, eftersom jag ju var ett guds barn och kunde finna samhörighet med honom via kyrkan. tack men nej tack! tror bestämt att den ruggiga prästen fick mig om möjligt ännu mer skeptisk till allt jesusdrabbel. sen det här med att jag är ensam och föräldralös? jag är möjligen ogift med en förälder mindre men bortsett från det har jag ju min gulliga far, tusen syskon och minst lika många vänner som håller mig i trim. screw juw prästfan!

efter minnesstund stack vi tillbaka till söder och käkade indiskt. jag styrde upp med julia, loke, mittra och linda (?) och pinnade vidare till strand där det bjudits upp till fest. träffade amie och krisse och isak och ett gammalt emmabodaragg från 2006. på efterfesten konstaterade han att han sovit i mitt tält, någonting som helt passerat mitt minne. jaha sa jag, vem är du då? han hette david. oj.

på lördagen vaknade jag av att jag hade ett element i skallen. vinglade igenom stormen till café svart där sofia och linda z höll ställningarna och slutade senare upp hemma hos simon och lina som lagat tzatziki. glodde på melodifestival och föraktade alla bidrag inklusive darin. vad hände med roger pontare? ifall han varit med hade jag iaf. haft någon att heja på.
när omröstningen var avklarad tryckte jag och sofia in oss i en överfull tub och tog oss till carmen där kristin väntade.
vidare över medborgarplatsen där jag slutligen föll för en låt på debaser medis. nu är jag kär, miserabel och olycklig eftersom låten förmodligen aldrig kommer nudda mina öron igen då jag varken har namn på titel eller artist. lyckades dock spela in en liten snutt av mästerverket med min billiga digitalkamera som jag nu sitter och dagdrömmer till. resultatet kommer nedan. ifall du, ni, någon eller nåt vet vem som gjort denna låt så är ni mer än välkomna att skriva en liten kommentar till detta inlägg.
vill nästintill utlova en hittelön till den som kommer med det rätta svaret.

nu väntas te och filmkväll ihop med emelie, so long suzanne!

och sen slår snöstormen dig rätt i ansiktet

god morgon blogg! här sitter jag, efter ynka två timmars sömn och försöker bli hög på koffein.
kunde inte somna inatt och eftersom det är första februari så har mitt nya liv börjat och jag är därför uppe med tuppen.

lördagkvällen blev lördagsnatt och jag kom inte från jobb förens klockan blivit kvart i tre. vaknade klockan fem igår med en träningsvärk som om jag sprungit maraton. efter en månads vila blir man lätt ringrostig kan jag bara konstatera!
idag blir det ändring och mina stela leder, som egentligen borde varit härdade efter två års spring, ska få komma ut i rörelse igen. jag ska till simhallen! köpte ju en supadupa het baddräkt i paris förra våren och den har ju bara kommit till andvändning en ynka gång sedan dess så vi kan säga att det alltså är dags!

hade en hög önskan och liten tro om att våren var påväg förra veckan.
snön hade sakta men säkert gett vika för plusgrader men idag möts jag av ett återigen snötäckt landskap. (landskap, jag bor ju mitt i stan, vi säger snötäckta gator). fan.
funderar på att paniklyssna på bright eyes och "if winter ends" men jag antar att det vore att ta i. det är ju bara februari, lite mer vinter kan jag nog klara. som tur är har jag köpt ett par halvsnygga kängor i äkta plast och dessa håller mig både varm och torr!
aja. hårtorken kallar. dags att fylla kraven som mitt nya liv kräver. vi hörs blogg!

bloggrekord säg hej!

schises vad jag bloggar idag alltså! fyra inlägg på ett och samma dygn är garanterat rekord.
tänkte mest säga att jag sitter hemma med en limedränkt corona och lyssnar på of montreal. läser lite gamla blogginlägg medan jag väntar på att mitt fina rosa nagellack ska torka och tänker att jag nog var gladare förr. bloggen har blivit så deppig på senare dagar och jag tror vi har både vintern och mormor att skylla detta på. vill bara informera er läsare om att jag är glad. och mår bra! verkligen alltså. jag gör ingenting men det är helt okej och jag tycker mig faktiskt vara värdig denna vila jag fått de senaste veckorna. bergen är en skittrevlig stad och jag har redan träffat många hyggliga fejjor jag mer än gärna kan tänka mig att umgås med! det är nog bara lite svårt att föra över det fina i livet till bloggen. skrivsuget växer sig ju som bekant större då jag har ett problem jag behöver bolla men ja, känn ingen sorg för jag lever och frodas och han snubben jag dessutom fyllebloggade om (inlägget som raderades) ska ju bli min pojkvän och ja, livet går upp och ner men mest upp. eh. ja. hejdå!

med sanningen rätt framför ögonen

god afton blogg! en mycket positiv nyhet nådde för en stund sedan mina öron: pernilla styr sin kosa mot bergen!
hon ska inte flytta hit (på en stund) men dock sitter hon i skrivande stund på ett spontanflyg från stavanger, för att hälsa på mig här i vinterkylan. hallelujah, det kunde inte bli bättre! just när helgens bakfylla lagt sig och mitt sunda ölsinne börjat drömma efter en liten bira så kommer alltså en av mina bästa vänner hit för att dricka, just öl, med mig denna annars vanliga tisdag.

slog på stort och firade med ny klänning från h&m. en svart/vit hundtandsmönstrad liten skönhet fick alltså bli min, bara för fira pernillans ankomst. drar minnet tillbaka till poptider och tuperade kalufser. fan vad inte snygg man var då alltså.
jag och lasse tyckte väl att vi var popare men såhär i efterhand då man tittar tillbaka på bilder så ser vi mest ut som slitna rockarbrudar. jag hade tom. ett par rosa vans med dödskallar på. schises! och nu är jag alltså tillbaka där, i rockträsket!
njet, inte riktigt. tänker mig mer att jag piffar till denna klänning tillsammans med lite fina smycken, en flådig svinrygg och kanske min söta sammetsblazer. detta bör resultera i tjusig 60-tals outfit alá 2010! hej!

fyndade också en asstor sammetsmorgonrock från tidigare ovan nämnda butik. jag har aldrig varit en kvinna som använt mig av plagget morgonrock tidigare men nu när jag bor med två främmande män kändes det som en god investering. jag vill ju inte stiga upp halvnaken framför dessa gossar samtidigt som jag heller inte orkar klä på mig fullständig förklädnad då jag bara ska ut i köket och koka mitt kaffe. morgonrocken är alltså den perfekta mellanlösningen, heja mig!

bäst att kila nu. ska plocka i ordning bland all min bråte, försöka piffa till min trötta vinterhy med lite rouge och sedan så bär det av mot busstation och därefter ölhak. underbara tisdag, ha det gott!

i ett vintervackert land

åh, jag älskar ju snö! promenerade hem med mr bojangles i öronen efter en halvhektisk afton på bageriet med fulla bokfolk och fjantiga rockdudes som lirade wonderwall på gitarr (vi snackar klyschan) och då kom jag fram till hur satans mysigt det är här.
ok, nu släpper vi checkan och cementen och gnubar och fulla människor. jag menar husen, gatorna, all denna förbaskade kullersten. jag lever i en sagostad! när snön dessutom fortfarande ligger fluffig och otrampad på marken så går det faktiskt inte annat än att digga livet här. hur som helst, tillbaka till min promenad hem.. jag gick alltså där med mr bojangles på hög volym (hänvisar till mitt nina simone-inlägg) och så kändes ingenting dåligt längre.
visst har jag mina val och kval att ta itu med, men hallå det löser sig! jag tror mig vara såpass förståndig och klok som jag behöver för att fatta rätt beslut i min framtidsfråga. jag lever bara ett liv och det är nu, att whina över ospilld mjölk känns inte som min kopp te så jag ska faktiskt lägga det på hyllan nu och låta tiden säga sitt. det är dags att leva lite nu och det kan jag väl fanken ta och göra om jag nu ändå sitter fast i världens minsta men mysigaste fiskarby i några månader till. hallelujah jag mår så bra just nu!

att inte tappa kontrollen

livet känns lite deppigt nu..
jag vet varken var jag hör hemma eller var jag vill höra hemma.
stavanger är ju, som jag sagt tidigare, inte så överdrivet spännande och den enkla anledningen till att jag fortfarande lever här beror nästan enbart på mina två arbeten. jag vill ju stanna, tjäna mina stålar, bli rik..
samtidigt som denna arbetssituation jag satt mig i är ohållbar i längden. jag har ju slitit ut mitt stackars immunförsvar och tampas titt som tätt med ett förmodat magsår, vilket inte är hälsosamt någonstans. jag kanske borde packa väskan och ge mig av igen helt enkelt för nu börjar jag tröttna igen.

de bittra vintermånaderna

måndag igen. pinnade iväg till gitarrlektionen för att lära mig knockin' on heavens door och en ackordnedgång. inte känner jag mig vidare glad för det, men jag tror det rullar framåt iaf.
visserligen vill jag aldrig bli en sådan som ens kan bob dylans ovan nämnda hit. den får mig att tänka på random rockfjant som dragit med sig en gura till någon fjantig för/efterfest och där sitter han, med en obskyr fanskara, och lirar indie men (numera mainstreemdängor) som ett annat rickspucko. sjunger med hes möter len röst gör han också. sedan drar han oasis wonderwall en gång till och alla hans små fans sjunger falskt med i refrängen. fy alltså.

idag är en deppig dag. jag kan inte sätta fingret på varför, men jag antar att januari är en svår månad över lag. fok har förväntningar som sakta börjar dala och istället för att glädjas över det nya året så börjar man i mitten av månad ett känna sig aningens besviken för att man redan brytit hälften av sina nyårslöften. jag har förvisso inte brytit något av mina få löften, men om jag skulle vilja så är idag det perfekta tillfället. jag känner mig ensam.

kan föresten nämna att jag i lördags blev uppraggad av en full butchbrud. hon var riktigt ruggig och försökte kyssa mig på min hals flertalet gånger. till en början puttade jag bara bort denna hemska skata, men då hon inte förstod sig på min uppenbara diss så var jag tvungen att ta till flykten. vad är grejen? varför ska man inte kunna gå ut och ta sig en fredlig öl utan att ett eller annat slem försöker göra sig närgången? jag blir så trött.

aja, klockan närmar sig nio. jag ska koka en kopp te, krypa ner i sängen med en god bok och hoppas dessa kalla tider passerar fort. shearwater fick idag stå för soundtrack och härmed tackar jag för mig.