då månaderna gått

det är fredag och jag sitter i min säng och skriver brev till sälen samtidigt som jag dricker kaffe och lyssnar på spiritualized och försöker förstå var framtiden är. framtiden, den är så abstrakt. även fast jag vill kunna planera mitt liv i minsta detalj vissa dagar så vet jag att någon har planer för mig som står långt bortom min kontroll och istället för att oja mig över att allt är så oklart så tror jag det viktigaste är att leva här och nu istället för i det som var då eller det som kommer bli då.

när är ens framtiden? imorgon? om en vecka? om ett år? i nästa liv? jag vet inte. jag vill kanske inte ens veta.

har spelat gitarr halva morgonen och nu värker det i mina fingrar. inte för att skryta men, jag har faktiskt blivit ganska så duktig. nu spelar jag liksom inte the rose längre utan kan riffa till det på riktigt. (inte för att jag någonsin har spelat the rose, men ja, ni hajjar?). jag och klara ska starta ett hårt mjukpops-band och det ser inte bättre ut än att jag kommer få användning för alla mina trevliga slagverk jag köpte i brazilien. jag drömde att pappa dog i en bilolycka i natt och vaknade i tron om att han precis gått bort tills jag insåg att han varit död i fem månader och inte bara ett knappt dygn. fem månader är nästan ett halvt år.