det är måndagskväll och jag tänkte strax bege mig ut i halkan och hem till sofia. jag har inte sett en levande själ sedan i lördags då klara och amanda sa farväl efter vår filmkväll och just nu längtar jag efter att få prata med annat än mina väggar. igår låg jag vaken hela natten och lyssnade på snowbird och tänkte på livet och kärleken och sommaren och sorgliga saker. jag saknar montreal så himla mycket av och till men samtidigt tror jag inte att jag vill bo där mer. hur gör man när man är kär i någon som bor på andra sidan jorden då man själv inte vill bo där? det tänkte jag klura ut i afrika.
mirjam har förresten bokat biljett till tanzania hon med och nu blir vi alltså ett helt kompani som kommer arbeta med skriverier/läsande där nere. samtidigt som jag ibland får dåligt samvete över att jag, som priviligerad västerlänning, har så många möjligheter så måste jag ändå få flika in att jag faktiskt anser mig vara värd att få åka iväg för att ägna mig åt konsten i dryga fem veckor. jag har påbörjat en nedräkning och idag är det alltså trettioen dagar tills jag åker.
här är en sång som jag tycker är fin. den får mig att tänka på sälen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar