tuktuk och annat trams

god afton bloggen! jag sitter ute på vår balkong i bagamoyo och svettas i den tropiska värme som råder.

fick ett varmt mottagande på sagando i fredags och det kändes, utan överdrift, som att komma hem efter en vilsen vecka bland beach boys, tjaskig turist-pizza och machete-män. baby jesus stod i baren då vi anlände. han tittade på mig och sa "welcome home" varpå han ba "peace", någonting som fick mitt huvud gå i ett virrvarr där och då; "peace? har vi bråkat?" aningens nervöst replikerade jag "peace? was there ever a war?" och tänkte att kanske var min sista potatis satt. men, nej. baby j bara log sitt jesus-leende och sa "can i have a piece of cigarette". vilket missförstånd! efter det spelade vi pingpong och skrattade precis som på film. jag var en riktig fena och vann samtliga gånger trots sol i ögonen och en motståndare med ögon som solar.

när helgen var över och jag fått pussas ännu mer (och dessutom sova sked i hängkojan!) så åkte jag och bullan tillbaka till dar es salaam och mötte animami. eftersom jag numera är nästintill helt tekniklös gick hon och jag på lång jakt efter en analog kamera och mmm, vilken kanon-canon jag fick tag i. vi vinkade därefter hejdå till leo, julia och annika och daladalade oss upp till bagamoyo var vi nu är. det är lugnt och vackert här och ikväll har vi åkt tuktuk efter en hel dag i havet.

det blev tyvärr inget bergsklättrande men lika glad är jag för det. afrika är guld och gröna skogar och nu tänkte jag njuta helt fram tills på söndag då mitt plan tillbaka till vardagen går. efter att den dagen kommit lovar jag att ge er en riktigt lång och gosig berättelse om mina veckor här i vildmarken. so long!

vissa dagar är bättre än dåliga dagar

hej bloggen! det är fredagskväll och jag sitter hemma med min gitarr och plitar på en låt som jag skrivit. den handlar om dagen då jag och sälen såg slowdive. det var en av mina bästa dagar i montreal kan jag tala om. har varit och vaccinerat mig mot gula febern och hepatit b eftersom jag ju åker till afrika om mindre än två veckor och brian jonestown massacre har spelat filmmusik i mina öron hela dagen. började skriva på ett manus och kanske krystar jag ut en film om något år tack vare bjm. den som lever får se. kvällen är fortsatt ung och om en stund ska jag traska bort till en bokbod och se en utställning. här kommer dagens inspirationskälla, poff!

vinterpromenad som får dig glad

det är måndagskväll och jag tänkte strax bege mig ut i halkan och hem till sofia. jag har inte sett en levande själ sedan i lördags då klara och amanda sa farväl efter vår filmkväll och just nu längtar jag efter att få prata med annat än mina väggar. igår låg jag vaken hela natten och lyssnade på snowbird och tänkte på livet och kärleken och sommaren och sorgliga saker. jag saknar montreal så himla mycket av och till men samtidigt tror jag inte att jag vill bo där mer. hur gör man när man är kär i någon som bor på andra sidan jorden då man själv inte vill bo där? det tänkte jag klura ut i afrika.

mirjam har förresten bokat biljett till tanzania hon med och nu blir vi alltså ett helt kompani som kommer arbeta med skriverier/läsande där nere. samtidigt som jag ibland får dåligt samvete över att jag, som priviligerad västerlänning, har så många möjligheter så måste jag ändå få flika in att jag faktiskt anser mig vara värd att få åka iväg för att ägna mig åt konsten i dryga fem veckor. jag har påbörjat en nedräkning och idag är det alltså trettioen dagar tills jag åker.

här är en sång som jag tycker är fin. den får mig att tänka på sälen.

någonting jag längtat efter

god morgon! jag sitter i nytvättade lakan och önskar att jag kunde få spendera resten av denna dag innanför mitt hems slutna dörrar. tearjerker sjunger sånger för mig och om några ynka timmar släpper primavera sound årets line-up. herregud vad jag har längtat! ni vet när en inte orkar vänta längre och hjärtat bultar sådär lite extra snabbt och ens tankar bara går i ett virrvarr och det känns som att en har svalt en liten skojig raket som en väntar på ska detonera så att en kan bryta ut i ett riktigt klungande skratt. så känns det! eh.

har tänkt på varför jag egentligen skriver här i bloggen nuförtiden och kom på att det nog måste vara för att det som författas här får lov att vara meningslöst pladder. inte att jag nödvändigtvis ser dessa rader som meningslöst pladder alla gånger men jag tror att det jag försöker säga är att när jag skriver "privat" så får mina rader en större betydelse, för mig själv, och ingår därmed så även i en kontext som i slutändan är bredare än vad mina ord är här. förstår ni? här behöver jag inte följa grammatikens regler eller det narrativa berättandets ramar. här bara pladdrar jag och just nu tror jag att det bor ett troll inne i mig som måste få ut alla tankar, stora som små.

jag har en klänning som jag köpte i brasilien. den är vit och virkad och jag tänkte bo i den när jag är i afrika, bara så ni vet!

en enkel anledning

hej blogg! hat är ett starkt ord, jag vet, men om det är någonting jag verkligen HATAR så är det tjocka gamla gnidiga tanter som tror att de har företrädesrätt bara för att de är just tjocka och gamla gnidiga tanter.
idag skulle jag springa ner till mataffären i stadens lokala galleria och köpa avocado. redan i entrén så blockar en gneten jäkel hela dörren med sin rumpa. vidare vid rulltrappan hade de radat upp sig och när jag lite diskret försökte smita mig förbi så blängde de arg och tog stadigare tag i sina gamla slitna tantväskor. (inget ont om tandväskor, men en tantväska på en tjock, gnidig tant är sällan attraktiv)

anyway. när blev de sådana? ska jag också bli sådan?
okej, vi ska inte dra alla över en och samma kam. många tanter kan ju vara hur snälla och rekorderliga som helst. men de där surkärringarna de kan vi lika gärna spetta och grilla på majbålet redan nästa år.

aja. kasper björke spelar i min soffa och jag bör hoppa in i duschen. aina åker till afrika om en exakt vecka och vi dränker våra sorger i ljummen öl. hej hopp! här får ni föresten en sommarhit att drömma om afrika till, ehe: