hej bloggen! igår tog jag mig i kragen och åkte till republique för att möta maja. vi båda är aningens heartbroken just nu och det var mysigt att få pladdra med en god vän en liten stund. vi promenerade längst med kanalen och senare upp till buttes chaumont innan jag vände hemåt och fortsatte min sorgeprocess på egen hand. det tråkigaste med detta uppbrott är väl besvikelsen över hur han är som person. sexistisk och kvinnohatande, utan att egentligen förstå det själv. min feministiska övertygelse kunde liksom inte med det, hur mycket jag än försökte att acceptera honom och istället låta de bra sidorna skina. giftiga personer ska en inte ha i sitt liv, hur mycket de än råkar glimma genom varven. jag känner mig tillplattad, förminskad och arg men det går över om jag bara gråter i några dagar och fortsätter jogga längst med eiffeltornets alléer.
imorgon kommer linda hit och det ska bli skönt att få umgås med någon jag känt i hela mitt liv. vi ska dricka vin i parker, äta god mat, prata, skratta, ha kul. jag behöver det just nu när världen känns skev och rutten.
det var val i turkiet igår och erdogan ser ut att kunna bli den där diktatorn han vill vara, att döma av resultatet. 126 syriska flyktingar dog i ett självmordsattentat igår och sextioåtta av dem sägs vara barn. jag förstår ingenting och gråter samtidigt som jag fortsätter leta efter volontärgrupper i paris där jag kan göra förändring för dem som har det värre än vad jag har. det är svårt, min knackiga franska kommer jag inte långt med i det här sammanhanget. funderar på att starta en organisation där jag och andra volontärer öppnar upp för lek och roligheter till flyktingar och hemlösas barn här i paris. mitt hjärta går sönder när jag ser dem på gatorna och jag tänker att visst fan kan vi ge dessa barn ett bättre liv med lite kärlek och viljekraft. jag är ledsen men nina simone och denna låt får mig att inte ge upp just nu. kram!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar