västvärlden och våra problem

så, ett terrorattentat har inträffat i stockholm tidigare idag. jag blir ledsen och fasas, samtidigt som jag inte kan låta bli att provoceras av hur mitt facebook-flöde idag är fullt av förfäran och sorg när det inte varit det resten av veckan. för några dagar sedan exploderade en bomb i en tunnelbana i st petersburg, varför skrev ni inte då? en kemisk attack har dödat nästan hundra syrier för ett fåtal dagar sedan, var befann sig er oro och era tårar när ni såg bilderna eller filmerna på döda barn? det såg ut som att dem sov. till synes fridfulla låg dem radade på en brits medan kameror dokumenterade dem en efter en. valde ni att inte se dem och varför då? de där syriska barnen som låg där på flaket är våra barn och syskonbarn, lika mycket som alla drabbade i stockholm eller st petersburg är. vi är alla samma människor så var är era tårar då attentat utanför väst sker? vi måste lära oss att se och känna längre än dit våra trygghetszoner räcker och lägga vår fokus på att stoppa alla krig, inte bara dem som rör vår egna lilla bubbla där vi ojar över hur vi råkade spendera för mycket pengar förra veckan.