tre långa år

hej bloggen. idag har pappa varit död i tre hela år. jag har inte klarat av att radera hans nummer i min telefon ännu, är rädd att råka radera minnen av honom ifall jag skulle göra det. ibland ringer jag honom, men på andra sidan är bara den där monotona telefonsvararen som säger att abonnenten inte kan nås för tillfället. blundar jag så kan jag höra hur hans röst låter. tonerna av den bleknar dock så fort jag försöker greppa rösten och spara den i mina öron och jag blir provocerad över att det inte finns någonting mer konkret att greppa i. jag saknar honom nåt enormt. i varje steg jag tar är han med mig. somliga dagar är stegen lätta, andra dagar tyngre. jag tror han brukar hälsa på mig på min gård i paris. ibland kan jag känna doften av hans cigaretter och hur mycket jag än försöker lokalisera var röklukten kommer ifrån så lyckas jag aldrig. jag fylls av ett familjärt lugn var gång en pust av rök träffar min näsa och jag tror kanske han svänger förbi för att checka läget och se att allt är okej med mig. jag önskar han visar sig vid något tillfälle framöver.

gick till kyrkogården vid haukeland och tände ljus. satt sedan där på en trappa i regnet och saknade så att jag nästan inte kunde andas. i hela två timmar satt jag där. grät och rökte cigg samtidigt som jag lyssnade på låtar han älskade och många gånger för länge sedan spelade för mig. allt jag vill är att få åtminstone en dag till tillsammans här på denna jord.

du älskare

i lejonkungens land

hakuna matata! efter två dygn på resande fot lyckades jag äntligen landa här i tanzania var jag snart hunnit spendera två dagar. vilken resa! istanbul city levde upp till alla mina förväntningar och ojojoj, jag hade kunnat tänka mig att leva där under en smärre period i livet. dar es salaam är varmt, smutsigt och tiggare/taxichaufförer förföljer en längst med gatorna där vi, vita västerlänningar, försiktigt spatserar fram samtidigt som vi krampaktigt tvingas hålla i våra ägodelar.

jag och julia delar på ett fint men primitivt litet rum med tillhörande balkong som vätter mot en parkering där hemlösa män arbetar med att reparera bilar under dagarna och sover på nätterna. dem är vänliga och hjälpsamma och ger oss råd om ditten och datten då vi går till och från vår boning. igår åt vi middag på en etiopisk restaurang och maten här är både billig och underbart god. 

imorgon landar mirjam och vi ska ta färjan till zanzibar runt lunch, efter att jag och leo spanat in kvarterets lokala musikbutik. den har varit stängd under helgen men bakom stängda galler kan vi skymta gitarrer, lp-skivor, afrikanska instrument och sportartiklar för dem lite mer vältränade. jag har det bra, verkligen. ännu har ingen hemlängtan drabbat mig och så heller ej magsjuka. håll tummarna för att det förblir så. här kommer en leonard cohen som spelas i mina öron just för stunden. kram!

tid som står still

jag går igenom gamla blogginlägg för att komma ihåg saker vi gjorde tillsammans. försöker desperat hålla kvar i alla minnen; dåliga som bra. försöker få dig att komma tillbaka till livet. sedan jag kom till bergen har jag tryckt bort den molande känslan i magen. försökt vara stark; inför mig själv och mina syskon. det håller inte i längden och snart spricker jag. ibland när du var full tvingade du mig att dansa. du grabbade tag i mina armar och valsade omkring i ateljén med mig släpandes efter. jag blev arg och sa att det inte var roligt men du bara skrattade. jag hade gjort vad som helst för att få se dig igen.

tvåtusenåtta var det ja

hallå, jag glömde helt bort att ens nämna musik här i bloggen. det gågna musikåret har ju faktiskt varit det som förgyllt min vardag mest. utan musiken hade jag varit utbränd och jävlig vid det här laget. jag är varken utbränd eller jävlig.

ok, vi börjar med spelningar. jag har lyckats se datarock både en och två gånger. boy crisis, santogold, diplo, elf power, kimya dawson, built to spill, the fiery furnaces, mathea baim, jana hunter, the mountain goats, leonard cohen (!!!), justice, doktor kosmos, zeigeist. alltså, you name! listan kan bli längre men ovan nämnda artister gör mig halvt belåten för en hel livstid. jag har sett så många extremt bra musiker framträda live detta året och jag är mer än nöjd med dessa kap.

skivor.. vi snackar firefox ak, ane brun, okkervil river, hayce, lykke li osv osv osv.
att påbörja en lista över de grymma skivsläppen detta året har gett oss skulle ta en evighet. men ja, de har varit grymma!
okej, that's it for now. ses nästa år då!

den vardagliga verkligheten

jaha. så var man alltså hemma igen efter två helt underbara veckor i de förenta staterna.
new york var så extremt bra, coolt, häftigt och grymt! jag har sett så många coola saker, träffat grymma människor och utöver det glidit omkring som på ett bananskal. återbesök innan året är slut kan räknas med!

till nuet. jag surfar loss på min sprillans macbook och laddar inför rom och italien som istället blir verklighet imorgon.
jag ska se leonard cohen liksom. är inte det helt sjukt? jo! sen kan jag tipsa om douglas couplands bok jpod! du kommer dö bitter ifall du inte läser den! nu till tvätthängning och därefter krubb. jag har ätit en sked fil från norrland och en knäckis på hela dagen och är i skrivande stund lika svag som jag är snygg (eh as!) hej

då pengar styr hela humöret

ojoj här händer det grejer! min pappa halkar in på sjätte årtiondet i år och jag tänkte det var dags att unna han och mig någonting fint för att fira. tänkandet resulterade i konsertbiljetter och en flygresa för två den tjugosjunde juli. destination rom och sevärdhet leonard cohen. jag säger bara ojoj alltså.

det enda viktiga

kan inte sova och allt jag vill är att få leva och dö i harmoni till marissa nadlers verision av min kanske favorita låt genom alla tider.
lyssna och njut, ni blir inte besvikna.