hej bloggen! det är söndag och jag borde plugga men har fastnat i black mirror och kan inte sluta. vilken överdriven, briljant och skarpsynt kommentar på hur vårt samhälle ser ut, med all dess teknik. det är med skräckblandad förtjusning jag både fasas och låter mig imponeras på samma gång. kan inte avgöra om serien är pure sci-fi eller om morgondagens verklighet kommer se ut som den gör där på min skärm och kanske är det just det där mellantinget, att inte veta, som skrämmer mig mest när jag tänker efter.
christiane är i paris och igår drack vi vin ihop och pratade om allt som hänt sedan vi träffades i montreal i somras. vilken inspirerande och fantastisk person hon är! tänker på sälen ibland och undrar om han någonsin tänker på mig. trots att jag inte vill tillbaka till någonting just nu så kan jag inte låta bli att ibland önska att han ska komma ridandes på den där vita hästen, säga att allt var ett misstag och att han visst vill vara med mig. som i en saga med lyckligt slut. så naivt av mig att ens önska det. jag borde slå hål på den där bubblan för oavsett vad så tror jag inte jag kommer klara av att lita på honom igen. det är väl det som gör mig mest ledsen. vad som nu än händer i framtiden, hur ska jag någonsin kunna lita på honom igen?
nåväl. har umgåtts en del med en ung man jag nyligen lärde känna här. han uppskattar mitt sällskap och i fredags överraskade han mig med presenter och fina ord. han får mig att minnas att jag inte är så hemsk som sälen fick mig att känna mig, så jag tror mitt liv går åt rätt håll. jag hoppas det iallafall.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar