i ruset och bruset

hej blogg! nu sitter jag här hemma, lite halvfull sådär en lördag.
lyssnar på of montreals mer dansanta låtar och tänker att jag kanske ska gå ut och skaffa pojkvän ikväll.
livet ensam i det gröna huset förtär mig. det äter upp mig inifrån, sakta men säkert håller jag på att bli galen!
går ju med ständiga mellanrum och förälskar mig i diverse karlar jag väljer att inte nämna men när händer det? när träffar jag den stora kärleken? får för mig att han sitter och ugglar med sin fagra flickvän x antal mil här ifrån men eftersom mannen ifråga har flickvän så får jag aldrig veta. synd för mig.

har haft obehagliga tankar på den senaste tiden där jag ser i min inre glob hur jag dör ung och ensam. inte ensam sådär ensam ensam utan en kotte vid min dödsbädd, mer att jag dör utan att ha träffat the "real big love" typ. min ensamhet utan "the real big love" är egentligen inte problemet. jag har en magisk familj och tre häftifsa vänner. det tragiska är snarare att jag tror att jag kommer dö ung. har fått för mig att jag sjunger på sista refrängen av nån korkad anledning. samtidigt som jag intalar mig själv att jag kommer leva ett långt och berikat liv så finns det en gnista i mig som tror att min tid snart är inne och jag vet verkligen inte varför. kanske sjukdomspsykosar jag men hallå hur förklarar vi mitt bultande hjärta?
javäl, jag går nu. tillsammans med of montreal traskar jag nu ut ur huset jag kallar mitt hem. vi ses imorgon. kanske har jag stadgat mig då, vem vet?

operation tandvärk

min tändvärk har triggats upp och blir för var minut mer intensiv. jag vet inte om jag ska lägga mig ner och låta döden ta mig eller fortsätta kyla ner min stackars mun med vatten, det enda som tycks ha lindrande effekt! har gurglat två liter den senaste timmen och om jag fortsätter i denna fasliga takt så drunknar jag nog invändes. ringde någon tandläkare som kunde ge mig en tid i september. september? då har jag hunnit hoppa för länge sedan om detta fortgår! tjatade till mig en akuttid imorgonbitti och nu hoppas jag bara att jag överlever dagen. har fått för mig att det är min ena kindtand som orsakar smärtan. att den kollapsat, fått tusen hål i sig eller kanske rent ut sagt dött och nu ligger och skaver som ett lik i min tandrad.

tänker att jag borde knata ner till apoteket, få nån bedövande munskölj och samtidigt hämta paketet som posten förvarar åt mig (jag har beställt böcker!) men just nu kan jag inte förmå mig till någonting. jag dör! denna värk är outhärdlig! vilket liv!

den sista resan

alltså, jag är så satans jäkla nervös. om sisådär tjugo minuter är det dags att grabba väskorna och säga farväl till stavanger för en kort stund. i värsta fall säger vi farväl för alltid eftersom risken för att planet störtar ändå finns där.
under mina tidigare resor har rädslan alltid grabbat tag i mig väl ombord på flyget, denna gång bomdades jag av fruktan redan samma stund jag klev upp. detta bådar illa.

jag ger er en sista melodi, en sång jag lyssnat på många gånger, en fin sång med andra ord. tjarå, vi ses i himmelen!