bitterbulan fortsätter att vara bitter

hej blogg! mitt utseende ger mig komplikationer och jag vet inte om jag borde skratta eller gråta åt detta faktum.
funderade en kort stund på att gå ut och upptäcka bergen men insåg ganska snabbt att jag faktiskt är för ful för det.
svullnaden börjar väl sakta men säkert lägga sig fast det dröjer nog fram tills på torsdag innan jag kan le igen. dricker kaffe med sugrör och lyckas trycka in en cigarett mellan varven men mer glädje än så unnas jag dessvärre inte med denna fläskmun jag skaffat. satt och tänkte att satan vilken dålig start jag fick. nytt hem, ny stad, nytt år men vad gör jag? sitter hemma, innanför stängda dörrar och runkar!

paniklyssnar på exploding heart och tänker att jag kanske borde vara aningens produktiv, sortera en garderob eller åtminstonde försöka trycka i mig nån mat men jag orkar verkligen inte. kanske kan man kalla mig ytlig, men min nya look bringar mig neråt.
jag kan inte se någon framtid med en läpp/näsa i klass med en mosad boxare. vill gråta men om jag gråter så svullnar mina ögon upp såsom näsan och läppen och jag blir bara ännu fulare så jag har gett mig fan på att låta bli. jag får helt enkelt röka ihjäl mig men eftersom mina ciggisar snart är slut så lyckas jag nog inte med det heller. fan.

med polacker och sol utanför fönstret

godmorgon!
eftersom jag faktiskt aldrig vaknat i prick samma stund som klockan ringer på morgonen så förmodade jag att ett smart drag var att ligga före tiden. sagt och gjort, mina alla klockor går sjutton minuter före orginaltid men till trots detta så ringer klockan den tid jag borde gå upp borträknat de sjutton minuterna. imorse ringde klockan alltså kvart i åtta (medan jag sömndrucket trodde att den var två minuter över åtta, vilket klockan så även visade) men istället för att ligga kvar så klev jag upp tillsammans med solskenet när jag egentligen planerat att ligga och snooza fram till tio över åtta (08.27 i mitt hem).
nu har jag duschat, druckit saft och dessutom fått mig en tur genom bloggen. morgonlyx man ba tja!

inatt tittade vi på twin peaks, vilket ni kanske förstod ifall ni läste det tidigare inlägget jag skrivit. satan vad jag älskar twin peaks! jag älskar twin peaks ungefär lika mycket som jag älskar six feet under men då är inte tp hälften så deprimerande som sfu. bra där!

idag jobbar jag dubbelt igen men det är ganska okej för det känns som att energin har kommit tillbaka. (tro inte att jag är helt healad, mitt hjärta rycker fortfarande till med jämna mellanrum) nu är jag redo för sommaren och sedan får det väl gå som det går, tänker jag.