igår såg jag filmen i (hjärta) huckabees. jason schwartzman hjälpte mig att öppna mina ihopklibbade ögon och jag är numera ganska lugn gällande min mening med livet (någonting som ibland kan rubba hela min existens när jag väl börjar grunna över det). det kan vara allt eller inget. jag ser på det hela med ro och låter tiden dömma ifall det finns en definitiv mening med mitt liv. jag tänker varken stressa, ömka eller vagga tanken mer. tiden och jason har svaret. tack jason. tack för att jag kom till insikt men även tack för dig och ditt coconut records.
efter pärlan huckabees så såg jag även shortbus, en rulle med fin kritik och en sevärdhetsstämpel på framsidan av fodralet. sådär i efterhand kan jag säga att shortbus nog är bland det mest underliga jag sett. dels pga konstig animation men även för att filmen faktiskt inleds med en deprimerad man som lyckas suga av sig själv (!?). jag är splittrad gällande min recension så istället låter jag tiden besluta mitt slutgiltiga omdöme. heja tiden, du och melanie safkas ruby tuesday är idag allt för mig! jag hänvisar:
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar