när ingenting hjälper

hej blogg! nu kommer krisen. jag tuggar snus som världens sotare och har typ sju nicorettes under läppen samtidigt som jag käkar ren nikotin, jag framställt i mitt laboratorium, och dricker tjära. det funkar inte!!  allt jag vill är att få röka en hederlig liten gullig gosig cigarett. varför är livet så orättvist? jag ska ju klara det här men varför är det så svårt? var och tjatade på gubben i affären med elcigg och vi kom fram att han ska bygga (?) en liten elis till mig på måndag. på måndag har jag kanske hoppat om det vill sig illa.

skoja. men just nu känns det som att jag är utelämnad till att dö ensam och miserabel. trots att jag har slängt på sunset rubdown ASHÖGT och städar och springer och hoppar upp och ner så vill min kropp och själ och hjärna bara få röka lite och jag måste gråta för att det är så jäkla lätt att bara tillåta sig den där förbjudna ciggen och så jäkla svårt att stå emot. jag står emot, men det är så svårt och jobbigt och om ingenting hjälper så finns nog bara alternativet att googla "sönderrökt lunga" kvar och när man sett en sådan är man nog ärrad för livet. äh nu höjer jag volymen, ba carry on carry on carry on, baram baram!

den inre resan

hej. jag har sedan 23.59 igår inte rört en cigg. bra kanske ni tänker, och jo visst fan är det bra. kriget som konstant pågått i min skalle sedan dess är dock helt jäkla sjukt och jag hör två röster innanför pannbenet som var och en försöker styra mina handlingar. brukar man bli galen av sånt här?

alltså, min hjärna har upprepade gånger under dagen försökt lura mig till att tro att livet blir meningslöst och tråkigt som icke-rökare. jag har tänkt tankar som att semester är värdelöst utan cigaretter och att det inte ens ska bli kul att flytta till utomlandet om jag ändå inte får röka där. vidare har jag tänkt tankar som att det inte är någon vits att klä sig fint eller lyssna på bra musik om jag ändå inte får röka till detta och sedan har skallen också sagt åt mig att jag lika gärna kan sluta träffa vänner eftersom de inte vet vad jag går igenom. man ba va?

som tur är har jag förnuftet som får mig att inse att jag nog gör rätt i att lägga detta giftet på hyllan för första och sista gången. jag hade ingen aning om hur sjukt nikotin är och vilka sjuka saker som händer ifall du inte får din dagliga dos då du väl hamnat i dess våld. än så länge är det bara rösterna som ständigt kommer med uppmaningar men vem vet, imorgon kanske jag blir gråtig och våldsam också? ajaj. jag håller alla tummar för att jag härdar ut och inte blir desperat vilket resulterar i att jag råkar röka någonsin igen. jo. ja.

det sista ni hör från en storrökare som lägger ner

hej igen bloggen. inläggen haglar idag men jag tar för givet att det beror på min nervositet över beslutet jag fattat. en knapp timme kvar och sedan smäller det. jag har ju aldrig försökt sluta röka innan. eller ens trappat ner på det som folk anser vara ett hysteriskt rökande. ztanng!
 jag tror det här kommer bli en sjukt jobbig process. så, för att undvika eventuella konflikter så ber jag här och nu om ursäkt för mitt kommande beteende. jag har ingen aning om hur min kropp eller själ kommer reagera men förmodligen kommer jag vara lite ur gängorna den kommande tiden. synd för mig. synd för er.

alla hjärtans dag kom förresten på tapeten då jag pratade med lisanja tidigare idag. som singel avskyr jag allt som har med denna korkade högtid att göra. kanske beror det på att den lätt bittra delen av mig hävdar att hela eventet är ett hån mot oss stackare som inte funnit den sanna kärleken ännu. hela världen trycker upp geléhjärtan och rosor i fejjat och överallt upplever jag att folk går omkring och är kära bara för att jag själv ska bli påmind om att ingen älskar mig, men det stämmer väl inte?

får intrycket av att den pariga omvärlden tycker synd om en för att man är singel och fri och har alla möjligheter i hela världen. man ba ah jag kan åka till mexico och gå en hundraårig skola där om jag vill för jag klarar mig helt själv och därför är det synd om mig. klart som fan att det hade varit nice att få pussas lite och hålla någon i handen och vara lyckligt kär och hela faderullan men det är ju inte som att jag ligger hemma och gråter för att jag inte befinner mig i den situationen nu. man ba tager väl vad man haver och om ingen snubbe vill dricka vin och hångla med mig den fjortonde februari får jag väl glo på blue valentine och dricka vin med mina vänner istället.

anyway, ska slänga ihop en kopp te och sätta mig och räkna ner minuterna samtidigt som jag tänkte unna mig en sista 40 minuter lång kedjerökning. den är jag värd efter snart tolv år som rökare. message to bears släppte visst januaris bästa skiva och ett smakprov på det langar jag här, vi hörs då:

den dåliga starten

hej blogge! skulle gått och köpt en sådan där elektronisk cigarett idag men dem var, till mitt stora förtret, slut och istället har jag tvingats bunkra upp med sjuka nikotintuggummin och en dosa snus. att nikotintuggummin är sjukare än en pinne som man laddar via usb-kabel, som därefter ger ifrån sig en behaglig mängd vattenånga efter att man har sugit på den, låter kanske ironiskt men det tycker jag inte. någon gång när man var barn råkade man ju nalla (om det var min lilla mors?) typ nicotinell och kräktes rätt ut efteråt, hur sjukt är inte det att man ska behöva kräkas av ett tuggummi för att undvika cancer?

har hört att man blir tjock av att sluta röka också. tydligen ska man bli yr och deprimerad med så ja, snart kommer jag förvandlas från det glada livet jag hittills varit till en yr, tjock och deprimerad kärring. jag vill inte, med vad gör man inte för miljonen va? ztanng!

ett sista löfte

sist jag träffade min mormor lovade jag henne att sluta röka.
jag tänker hålla detta löfte, i ett försök till att hedra henna.
inte nästa vecka och inte veckan därpå. men i mars! då jävlar! i mars slutar jag röka. för min mormors skull.

lite problem med lungorna bara

hej blogg! jag har blivit sjuk igen. igår kom feber och muskelvärk, hostan molnade upp sig och jag fick ont i lungorna.
någon gav mig en oroväckande hint om att jag är sjuk för ofta. är jag? har faktiskt aldrig tänkt på att jag drabbas av sjukan mer regelbundet än någon annan, men kanske gör jag det? orättvist om så fallet skulle vara!

hursomhelst, lungont har jag, och problem med andningen. har rökt två cigaretter på hela dagen och för första gången i hela mitt liv funderar jag på om jag inte borde droppa rökningen för gott. inte just idag, men snart. verkligen försöka på riktigt!
jag vill inte dö av lungcancer, inte heller få någon lunginflammation, en sådan som doktorerna vill förknippa med svininfluensa och konstgjord andning. försöker vara lite blödig och skickar en stilla tanke till någon högre makt om snar tillfriskning. kom igen! jag har ju i åtanke att sticka till emmaboda imorgon. i detta skick kan jag glömma den tanken. röv.

however, stockholm var så bra den här gången. träffade vänner jag inte träffat på evigheter, glassade och hade det bra (något jag heller inte gjort på evigheter eftersom jobb och jobb ständigt barrikerar mitt liv i övriga fall). jazzigt!

-

i mitt horoskop står det föresten att "en välbärgad älskare kommer vilja ta med mig till de mest romantiska platserna".
vad vill nu detta betyda? välbärgad?