hej bloggen! jag kan inte sova och sitter uppe tillsammans med townes van zandt och tänker tillbaka på den sista månaden (årskrönikan för 2017 kommer snart by the way) och januari. jag älskar townes van zandt. hans musik får mig att inse att jag känner mig ledsen och glad på samma gång. typ samma känsla som när man lärt sig nåt nytt genom ett heartbreaking failure. det har varit en tung månad samtidigt som så många bra saker hänt i mitt liv.
jag har någon jäkla ögonsjukdom som inte går över och som hittills varit väldigt plågsam. efter tre antibiotikakurer vet läkarna ännu inte vad det är. de sa blefarit men har tagit tillbaka det efter att mitt öga mer och mer ändrat form. jag har ont och är rädd för att bli blind. så rädd att jag knappt kunnat sova. mitt högra öga är alltså under ständig transformation och ser av och till ut som någonting jag bara sett i sci-fi-film förut. ska till sjukan igen på måndag eftersom det blivit värre bara nu under veckan. tänker att jag nog har en hjärntumör eftersom det är det enda logiska här och nu. har inte vågat se folk i ögonen, fått dåligt självförtroende, gråtit, tänkt att livet varit meningslöst. sedan har jag varit present trots att jag känt mig som världens nolla, slutat bry mig om hur jag sett ut och att jag kanske snart kommer dö i cancer, och jag har istället varit ful ikapp med min goda personlighet (hehe), jag har presterat när jag varit low och jag har blivit bekräftad för mina insatser, jag har gått på dejter trots att jag känt mig på botten, på dessa dejter har jag sedan blivit bekräftad och mer uppskattad än vad jag känt mig på länge. min ögonsjukdom är fan bland det värsta som hänt mig då det kommer till självförtroende-dipp, men oj vad jag känner mig starkare som person sedan mitt öga blev sjukt. kanske är det inte hjärntumör men om det är får jag deala med det då min diagnos väl är ställd och just nu känner jag mig fan rätt redo för livet ändå. och jag tror på kärleken ikväll. och jag saknar sälen. och man får vara glad och ledsen på samma gång. och ja, jo jag är nog både glad och ledsen på samma gång. i den ordningen och inte tvärtom. det är rätt bra ändå.
Visar inlägg med etikett att acceptera sig själv. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett att acceptera sig själv. Visa alla inlägg
fredag 2 februari 2018
onsdag 4 januari 2012
jag tappade en ring, en fundering
hej blogg! det är natt men jag varken kan eller vill sova. det känns som att jag väntar ut någonting samtidigt som jag njuter av natten och att jag ensam kan sitta och fundera på allt jag vill fundera på tillsammans med min nypressade apelsinjuice och den där koppen te.
jag vet inte vad jag väntar på eller sådär konkret funderar över, men någonting är det nog. hade nog velat att tiden kunde gå lite snabbare och att våren redan var på ingång. hade velat att livet redan gått vidare och att framtiden fanns på plats här och nu. hade velat att jag skulle fått börja plugga på riktigt nu på måndag. jag hade också velat vara kär i någon och jag hade velat att vem det än var också var kär tillbaka. hade velat att lovis och pillan och lasse och ali och julia och amy och simon och sofia och emelie och några till hade velat allt jag vill med mitt liv och att vi tillsammans hade kunnat drömma om det som komma skall i glasgow och nyc. så mycket vilja va? och dåtidssvenska trots att jag ju lever i nuet och borde fokusera på vad som faktiskt är här och nu. men vad är här och nu? ba vem är jag och vad håller jag på med?
pratade med julia om det där med att acceptera sig själv och de sidor man har men som man kanske ibland ångrar att man fick. jag kan ångra att jag så ofta säger vad jag känner och tycker och tänker och jag kan ångra att jag blir dramatisk och vild. samtidigt älskar jag ju att jag säger vad jag tycker och tänker och känner och att jag blir dramatisk och vild. det är ju jag liksom. såhär har jag varit sedan jag föddes och förmodligen kommer jag förbli såhär tills jag dör. tänk vad trist jag varit ifall jag varit en sådan som satt och plutade med min mun och inte skojade och skrattade som jag gör. ba brytt mig om ifall någon tyckte mina knasiga klänningar var fula. äh jag är glad att jag inte blev värsta torrbollen som typ dansar stelt ute på krogen och lockat håret innan. ja. jo. ok.
nu ska jag kika klart på delfinpojken och sedan ska jag spela en runda yatzy med mig själv. trots det seriösa i detta inlägg vill jag bara att ni ska veta att jag tycker om livet och jag mår bra och jag är glad förutom när ryggen gör ont. ger er en radiohead i natten. hepp!
jag vet inte vad jag väntar på eller sådär konkret funderar över, men någonting är det nog. hade nog velat att tiden kunde gå lite snabbare och att våren redan var på ingång. hade velat att livet redan gått vidare och att framtiden fanns på plats här och nu. hade velat att jag skulle fått börja plugga på riktigt nu på måndag. jag hade också velat vara kär i någon och jag hade velat att vem det än var också var kär tillbaka. hade velat att lovis och pillan och lasse och ali och julia och amy och simon och sofia och emelie och några till hade velat allt jag vill med mitt liv och att vi tillsammans hade kunnat drömma om det som komma skall i glasgow och nyc. så mycket vilja va? och dåtidssvenska trots att jag ju lever i nuet och borde fokusera på vad som faktiskt är här och nu. men vad är här och nu? ba vem är jag och vad håller jag på med?
pratade med julia om det där med att acceptera sig själv och de sidor man har men som man kanske ibland ångrar att man fick. jag kan ångra att jag så ofta säger vad jag känner och tycker och tänker och jag kan ångra att jag blir dramatisk och vild. samtidigt älskar jag ju att jag säger vad jag tycker och tänker och känner och att jag blir dramatisk och vild. det är ju jag liksom. såhär har jag varit sedan jag föddes och förmodligen kommer jag förbli såhär tills jag dör. tänk vad trist jag varit ifall jag varit en sådan som satt och plutade med min mun och inte skojade och skrattade som jag gör. ba brytt mig om ifall någon tyckte mina knasiga klänningar var fula. äh jag är glad att jag inte blev värsta torrbollen som typ dansar stelt ute på krogen och lockat håret innan. ja. jo. ok.
nu ska jag kika klart på delfinpojken och sedan ska jag spela en runda yatzy med mig själv. trots det seriösa i detta inlägg vill jag bara att ni ska veta att jag tycker om livet och jag mår bra och jag är glad förutom när ryggen gör ont. ger er en radiohead i natten. hepp!
Etiketter:
att acceptera sig själv,
den jag är,
framtid,
funderingar,
lilla livet,
musik,
planer,
radiohead,
youtube
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
