jeansjackor och råttor på rad

hej blogg! påväg hem från jobbet fick jag sällskap.. av en råtta! en råtta, kanske ni nu tänker? ja, en råtta!
detta var ingen liten råtta heller, nej här snackar vi nyc-råttan; tjugo centimeter lång och säkert lika tjock, svans som halva kina och tänder som en haj! fy fan. och att den har mage att visa sig offentligt också! jag finner inte ord.

har naivt trott att de skandinaviska skadedjuren belönats med någotsånär hyfs. ett hyfs som säger åt dem att hålla sig gömda långt in i djupa skogar eller skitiga kloaker, ett hyfs som säger åt dem att sluta växa efter sju centimeter. vad hände med vett och etikett? fy fan.

imorgon ska acnes nya jeansjacka få hamna i mina ägor men fram tills dess ska jag kedjespy över råttan i landmarkparken och denna bild:



god natt!

ormigt som fan

hej blogg! idag fick jag skåda det äckligaste jag någonsin sett, nämligen en död orm av slem!
detta låter förmodligen aningens märkligt men jo, en död orm av slem var precis vad jag såg! tre minuter innan stängning ringlade en två meter lång orange genomskinlig död ormsate sig ut ur huvuddiskmaskinens plaströr! trodde jag skulle spy rätt där och då men lyckligtvis har jag lärt mig att kontrollera mina kräkreflexer. var kommer ormen ifrån? adam sa att ormar lever i rör, speciellt rör där mat ibland kan fastna. alltså, jag önskar att detta aldrig passerar mina ögon igen. det är okej för mig att ormarna lever där i rören omkring mig så länge de aldrig mer låter mig få se dem, deal? fy fanken alltså. om någon har lust att adoptera detta äckel så sparade vi den i en plastpåse. gå till aroma vid elva och ormen är din!

anyway. på söndag spelar föresten the antlers på landmark. jag som älskar både antlers och landmark är i halv extas.
hade nog velat ha en man som kunde hålla om mig under spelningen och vagga mig lite halvmesigt fram och tillbaka men nu ska vi inte vara way to optimistic. kanske kan jag skaffa en god kramrelation med åsmund och tvinga honom att vara min kramdejt på söndag fast det är dock någonting jag väljer att inte spåna för mycket i sådär på förhand. den som lever får se!

nu ska jag borsta tänderna och därefter köra upp min bettskena i käften. det gör så ont att jag skriker av smärta var gång jag trycker upp den där satans plastgrejen i min gom men vill man vara fin så får man lida pin, bettskena du är min bästa vän!
ger er slutscenen från spung 2.0 som avslut på denna afton. spung är fortfarande den bästa serien jag sett (tillsammans med twin peaks) och detta är fortfarande bland de sorgligaste men finaste klippen i hela världen. ifall du har hela serien på din datta så feel free att bränna ut den och posta den till mig, då skulle jag bli glad. fram tills dess nöjer vi oss med detta:

mamma har alltid rätt

min käre mor sa en gång, i ett radioprogram, då hon var som sjukast, att illamående är det värsta som finns just för att man inte kan bota det på något sätt. det enda man kan göra är att invänta kräkset och det är vad jag gör just nu.

en frisk fläkt galnakosjukan?

hej bloggen. idag mår jag äckligt illa. jag har gått runt med en stor klump i halsen som väntar på att få förlösas och istället bli en flod av spyor. en flod av spyor är ingenting jag vill ge med mig så därför går jag nu här och trycker ner klumpen och tycker synd om mig själv.

jag hatar när jag drabbas av åkommor så som huvudvärk, illamående, kramp eller helt vanliga trötthetsfenomen. främst för att jag blir så otroligt rädd att jag är sjuk på riktigt. detta illamående har i min hjärna kunnat vara aids, oönskad graviditet, blodförgiftning eller ännu en oönskad graviditet.
läste om en kvinna som fick blodförgiftning i new york. hon fick amputera båda armar och ben för att prognosen olyckligtvis ställdes för sent. tänk om jag måste amputera bort någonting? eller om jag har aids?

jag befinner mig i verklig knipa med andra ord,
dessutom är det någonting fuffens med min blodcirkulation dagar som dessa. var gång jag låter mina händer vila från jobb eller tangenttryckningar så domnar min tumme. den bara svalnar av och börjar pirra och jag kan bita hur hårt som helst i den utan att jag känner ett minsta knyst. för att få liv i den igen måste jag spola den under kokhett vatten i tio minuter och då börjar den sakta få tillbaka känsel och rörlighet. har jag kanske fått en blodpropp? kommer jag dö och är det därför jag mår illa nu för att jag har dålig blodtillförsel till mitt huvud?

satan.
har försökt ligga ner och vila tillsammans med lugnande musik, men musiken blir istället läskig och hotfull och texterna konfirmerar att jag nog säkert kommer tyna bort eller dö en snabb och ensam död.
jag tror jag ska boka in ett läkarbesök innan veckan är slut, annars blir jag nog galen.