så stickar vi på

så, oktober rullar snabbt. för er som inte vet så har jag gått och blivit med electric chord orgel. det känns fint och höstigt och jag försöker spela små sorgliga trudelutter och plita ner små sorgliga rader till de där trudelutterna, mest för att bota mitt svidande hjärta. ja, hjärtat det svider lite och en dag ska jag berätta hela historien. utöver magnus (elorgeln, han har ett namn) så arbetar jag mest eller stickar på den halsduk som så även ska bota just mitt svidande hjärta. jag kallade det en "kommaöversorgen-halsduk" varpå seydis replikerade "jag tycker inte den ser så sorglig ut, jag tycker faktiskt den är fin". då kunde jag skratta och tänka att ja "är inte halsduken sorglig så är kanske inte jag så sorgsen heller". musik hjälper också. i alla tider. jo. 

fick mitt paket med kläder från jobbet igår och valde bland annat en herrig och grön hawaiiskjorta. i den ser jag ut som en blandning av en julgran och en semesterfirare och det känns faktiskt riktigt bra. sally och isa är här och hälsar på från njuv yårk och när helgen kommer så kan jag äntligen få spendera lite tid med de två undren. coko är förresten också här och nu när jag tänker på det har vi dubblat antalet invånare i vår lägenhet. allt för brustna hjärtan. tjipp!

ömmande beslut

jag vill inte påstå mig vara lat, omotiverad, ointelligent eller allmänt passiv, ändå har jag nu beslutat att lägga mina återupptagna studier på hyllan ytterligare ett år. igen. har kommit underfund med att det verkligen inte fungerar att arbeta heltid+ och samtidigt plugga sextio procent. förmodligen prioriterar jag fel, men just nu vill jag faktiskt bara tjäna pengar.
jag vill fortsätta vara ekonomiskt oberoende ett tag till. jag vill spara ihop ett saftigt kapital och jag vill ta en intensivkurs som slutligen ska ge mig ett körkort. jag vill fortsätta köpa kläder och jag vill ut och se världen regelbundet.
jag vill ha mat i mitt kylskåp och jag vill kunna köpa öl på krogen utan att det svider i plånboken.

de senaste veckorna har jag verkligen försökt att hålla studierna uppe. jag har gett ifrån mig ett gott resultat men ständingt med tanken om att jag kunnat göra detta bättre. det finns det dock inte tid för när jag jobbar som den dåre jag är. dagen jag blir stundent på riktigt får alltså vänta för jag är inte redo att offra mina kära slantar för ett fattigt studentliv.
sorgligt men sant. ångesten och jag skedar mysigt inatt.