idag har det gatt nio ar.
nio langa, men samtidigt korta ar sedan du forsvann ur vara liv.
vet inte hur vi klarade av allting, fast jag formodar att det inte fanns nagra andra alternativ.
livet gar vidare har jag lart mig. varesig man vill eller inte.
allt kanns bra fast jag saknar dig och jag hoppas vi ses nagondag igen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar