bakom tomtarna på skagen arton

mitt illamående har gått över i förkylningsfrossa och feber. jag snorar, hostar, snyter mig, torkar tårarna och sedan börjar jag om igen med snorandet och så rullar det på.
siv och frode är i samma kassa skick som jag och därför bröstar jag upp mig och tänker inte ge vika genom att sjukanmäla mig från jobbet, som idag dessvärre var i klass med ett mildare koncentrationsläger, pga mina åkommor. synd bara att jag jobbar dubbelt sex dagar denna vecka. hallelujah, nu är förvisso fem av tolv arbetspass redan avklarade så min plan är att kämpa på.

jag har föresten lyckats axla på mig en stalker. tusen sms och mail sveper in i mina inkorgar och jag undviker att svara.
hur blir man av med en stalker? är det bästa sättet att otrevligt fräsa av personen i fråga, eller ska jag kanske bara fortsätta låtsas att jag gått under jorden? jag vill inte verka som en tölp men ibland kanske det är enda sättet.
nåja.

dagar som dessa, då jag alltså tycker synd om mig själv, så piggar magnetic fields upp. magnetic fields halkade för några år sedan in på min topp tio-lista över bra band. jag tror inte de någonsin har gjort en dålig låt, men denna böna är iaf extra bra. speciellt i början av låten då första slingan kommer igång. wow alltså. (ps. spare yourself och titta inte på bildspelet)