ja, så har jag nästan varit hemma i en hel vecka! det blir bättre, men titt som tätt dyker ångesten upp som en skavande pinne i rötan och då kan jag inte annat än gråta och önska mig bort. har börjat känna mig så extremt ensam här i stavanger och jag vet verkligen inte vad detta beror på. med jämna mellanrum försöker jag intala mig själv att ensamheten skulle existera lika mycket i ny som den gör här, men samtidigt tror en annan del av mig att detta "peptalk" bara är en enkel och billig lögn. skulle jag vara mindre ensam i new york? kanske. förhoppningsvis.
hur som helst, helt ensam här är jag ju faktiskt inte i detta land. jag har nämligen en julia som nästintill flyttat hem till mig. det känns bra. hon sitter här på siriskjeret och ler var gång jag kommer hem från jobbet och sedan har jag ju lasse och alla på jobbet.
ensamheten är en enkel och billig lögn! plus att jag dessutom ska på "vänskapsdejt" på torsdag. en trevlig ung man i sina bästa dagar siktar jag på att befrienda. vet inte om vi båda delar samma uppfattning gällande vår vänskap men jag tänkte iaf skaffa mig en ny manlig vän. saker är alltså egentligen på plats. jag har vänner, god ekonomi, ett bra hem och en längtan efter nåt bättre.
på tal om manliga vänner så kom föresten johan hit i lördags. det var faktiskt lite sjukt. i fyllan och villan köpte han sig en tågbiljett till stavanger och sedan bara var han på stationen dådär huxflux. vi firade med rom och cola och jag var nog fullare än vad jag varit på mycket länge. hela veckan ska jag nu jobba så förmodligen var all den galna mängden captain morgan gott för själen men i söndags skedade återigen ångesten min arma kropp.
råkade föresten trycka in två cdskivor i min stackars dator i lördags. ingen ville komma ut och jag fick lämna in krabaten på service igår. heja mig!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar