visserligen ar jag radd for att trampa pa glas, men det ar inte darfor jag tassar.
svaret drojer.
jag hatar att vanta, jag hatar att inte veta.
jag ar trott pa att vanta och jag orkar inte vanta.
idag har jag inhandlat presenter till elise. fasiken vad svart det sa vara med presenter till folk man maste kopa till, men som man egentligen inte har en vidare relation med.
forst maste man valja ett snyggt kort.
redan vid kortet borjade jag fa hjartflimmer. varfor finns det en miljon olika grattiskort?
livet skulle vara mindre fyllt av stress om det bara fanns ett endaste att valja pa. men nej, en miljon olika till olika priser. man vill ju inte kopa det billigaste, for det ar oftast fulast ocksa. samtidigt som det kanns aningens saftigt att kopa ett ynka kort for 40 spann.
nar kortvalsproceduren ar over ar det presenten och presenten ar det varsta.
jag klev omkring i olika affarer och forsokte klura ut vad en 28 arig nanny kan vilja ha.
det blev en musikgrejsamojstidningsdvdspecialblahoj och sen kopte jag en bok som jag tyckte verkade rolig. nar jag betalat och andats ut over att present och kortvalen var over kom jag pa att elise inte laser bocker.
en gang berattade hon att hon bara somnar varje gang hon forsoker. aja. den verkar iaf bra. om hon nu inte vill lasa den kan hon ju roa sig med att lasa baksidan och sen kasta den i nat morkt horn. jag har iaf hitat mina presenter.
nu till the wrapping part.
hitta ett snyggt jakla presentpapper ar faktiskt inte heller det lattaste.
nar man tillslut hittat ett fint, utan for manga prinsessor pa, sa ska man sla in presenterna ocksa.
jag ska hedanefter anlita en present, kort och pappers inhandlare som far skota detta heltidsjobb.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar