vad väntar du?

tjena. jag sitter och väntar på att min mango ska mogna. har stirrat och klämt sedan jag kom hem vid ett idag, dock utan resultat. varför ska man behöva vänta? det känns som att hela livet är en lång kö i väntan på döden. nerå, men helvete vad jag spenderar mycket tid på att vänta på saker. jag väntar på att få svar från skolorna och jag väntar på sommaren, jag väntar på att få flytta till new york, jag väntar på min mango och jag väntar på att väntetiden ska vara över. dang. om elva dagar får jag dock veta att jag inte kom in på tisch. det känns helt okej faktiskt, jag har varit inställd på det sedan ansökan skickades in. "nämen, inte ska du tänka så?" kanske du tänker nu? "jovisst tänker jag så" svarar jag då (i tanken). "på detta vis slipper jag bli besviken!" och det är ju faktiskt sant. känns lite som att jag har överlistat systemet i min lilla skalle. tur för mig.

vi presenterade förresten våra synopsisar i fredags. på mitt papper hade jag skrivit "ett gäng ungdomar" varpå jag syftade till en grupp människor i min ålder. alla runt omkring mig ba: "vaddå ungdomar, man är inte ungdom när man är tjugosex!" say what tänkte jag då. när blev jag vuxen liksom? jag försökte bestrida påståendet om att man fortfarande är ungdom när man är i övre tjugoåren men blev ganska snabbt nedröstad. vad hände, hur blev jag vuxen bara sådär? konstigt. anyhow, imorgon ska jag rotfylla min framtand som jag cyklade sönder och ja, sedan är det inte mer med det.

den jag är och sådant

så, jag märkte nyss att min blogg faktiskt hade ett nytt "low" förra året. vi kom inte ens upp till en hundring och det enda man kan konstatera är att jag fanimej var riktigt usel på att uppdatera om vad som hände i mitt liv. dang. eftersom den här sidan någonstans ska fungera som dagbok och minneslund för mig och mitt liv så antar jag att det kanske är på plats för mig att blotta mina känslor ändå. utsätta er och mig själv för det inre jag har. vi kör, jag ger er allt som är viktigt ba pang!

först och främst har jag en karaktär som är glad och optimistisk. den som vågar allt och siktar högst. den som älskar livet. den som inte rädd för att provocera, säga vad den tycker eller tänker. den som älskar att leva, att utvecklas, att få skriva och göra film. den som älskar sina vänner och familj och som anser kärleken vara det största som finns. den som alltid ser framåt, och känner och tänker och tycker och vill. 

sen så är jag också den som blir rädd för att inte räcka till och är rädd för den dagen jag inte kommer orka älska livet längre. jag blir rädd för att jag vet att folk tycker illa om mig, jag blir rädd för att folk ska klara av att trycka ner mig och få mig att inse att jag inte är bättre än någon annan. samtidigt som jag skiter i det, jag är bättre än alla andra men med det inte sagt att folk är sämre än mig. förstår ni?

jag blir också rädd för dubbelmoralen. för att jag inte vill vara den som känner, tycker och tänker. jag blir rädd för att jag inte kan tygla mig själv eller min karaktär. jag tampas med allt jag är och allt jag hade kunnat vara. jag blir också rädd för döden. för att döden ska ta fler av dem jag älskar. för att jag inte ska orka ta mig igenom fler förluster. jag är skiträdd helt enkelt. och skitstolt för att vara jag. fan.

denna låt tror jag förklarar en del, så lyssna:

så säger vi farväl

hej bloggen! jag har precis lyckats kurera mig från en dunderförkylning som lyckligtvis försvann lika snabbt som den kom. lyssnar på handsome furs och tänker på hur jag lärde mig spela gitarr tack vare dem. alltså, jag påstår inte att det var dan boeckner och alexei perry som lärde mig lira. men, jovisst var det tack vare dem jag faktiskt släpade mig fram och tillbaka mellan gitarrlektionerna och hemmet.
nu finns inte handsome furs längre och jag har faktiskt inte ens sörjt dem här i bloggen innan. det ska jag göra nu. handsome furs var under så många år mitt favoritband. både på skiva och live. och jag hann se dem, inte en, inte två, inte tre men fyra gånger innan de valde att begrava sitt projekt. tur för mig. synd att de begravde handsome furs. jag saknar dem. jag saknar att få längta efter ett nytt album med dem. så ja, här får ni låten som gjorde mig till en lite bättre människa. puss!

lådan

tjenixen på er alla läsare! här är det inte livat vilket mest beror på att jag är så sjukt upptagen hela tiden. det är filmmanus och tentor och jobb och konserter och hela faderullan. jo. men, här får ni den filmen jag skrev och regisserade i höstas fram tills vi ses nästa gång. fint som snus!

The Box from Siri Zetterman on Vimeo.

gamla låtar blir nya

jag har en hemtenta att skriva men lyssnar på fall of saigon istället. fransk minimal wave från åttiotalet, javisst! ojoj. här då!

årskrönikan

tjena bloggen. nu är det nyårsafton och grejer. 2012 gick så sjukt jäkla snabbt. vi började året på en parkering i folkets park och tillsammans med lisanja, lovis, emil, pillan, rebbis, celia och allison skålades det för framtid och framgång. vad hände under året då? jo, det ska jag berätta!

i januari började jag jobba på melvins för att sedan fylla tjugofem. firade av bara fan och upptäckte att jag ännu inte fått rynkor. tur för mig. den första februari slutade jag röka. lyssnade på "i will always love you" och grät över mina förlorade vänner, cigaretterna. slutandet pågick under en månad innan jag hade hunnit bli galen och grå så jag började igen. det var nog lika bra. mars minns jag faktiskt inte alls. jag lyssnade nog mest på beach house och pluggade då. april är lika lummigt, felicia fyllde ett år som död och björnstammen kom hit typ-och att våren tågade in i livet igen, resten är en dimma. i maj kom aina hit och vi gjorde hyss fram tills jag åkte till barcelona och primavera sound. såg jeff mangum och grät floder. träffade britten och blev kär innan jag åkte hem igen. cecilie kom och hälsade på och vi gjorde hyss fram tills jag och seydis åkte till berlin i juli. sedan kom britten hit och jag var kär igen.
sommaren flög förbi och jag hängde omkring med pillan, emil och seydis innan lovis och lisanja kom och hälsade på. i september började jag på universitetet och sedan dess har jag pluggat typ. råkade crasha min cykel och blev medvetslös med ett 6 cm hål i skallen vilket resulterade i att jag hamnade på akuten en sväng i november. gjorde klart filmen tillsammans med ett grymt gäng och sedan sökte jag till nyu. tjo!

topp tio

jaha. året lider mot sitt slut och jag tror minsann att det är dags för mig att göra en lista över de tio bästa albumen som 2012 lyckades krysta fram. nummerordningen är helt slumpad för ingen skiva som hamnar i detta inlägg går att jämföra med den andre, alla är helt enkelt asbra på sina olika sätt. för att ni ska veta vad ni ska leta efter i skivhyllorna (och för att blogginlägget ska se aslångt ut) slänger jag in en bild på skivomslagen också.

peaking lights- lucifer

 












daughn gibson- all hell














exitmusic- passage

moonface- with sinaii: heartbreaking bravery

fight bite- fight bite

santigold- master of my make-believe

echo lake- wild peace

poliça- give you the ghost

teen- in limbo

perfume genius- put your back n 2 it

sådär ja. nu gav jag mig själv jättemycket ångest över alla skivor som inte fick komma med. men ja, så länge ni är glada. hej då!

återigen så tänker jag på dig

hej bloggen!

den sista tiden har jag genomgått en slags självrannsakan jag inte riktigt kan definera. det började med att jag råkade ut för en cykelolycka som hade kunnat resultera att jag idag legat på kyrkogården, istället för att sitta här. lyckligtvis gör jag inte det och det har fått mig att börja tänka. tänka på hur konsekvenserna av vissa handlingar kan se ut, tänka på hur konsekvenserna för kommande handlingar kan se ut. och jag har vridit ur mitt huvud så mycket jag orkat, och jag har tänkt och grubblat tills det nästan svartnat framför ögonen. på framtiden och på det som hittills varit, på saker jag gjort och på saker jag kunde gjort annorlunda. vet inte varför men det känns, till viss del, som att jag befinner mig på samma plats jag stod på, för sex-sju år sedan.

i samband med mina promenader ner för memory lane så har musiken jag lyssnade på, då jag bodde här sist, också kommit tillbaka. det i sin tur förstärker känslan av att jag återupplever någonting och återigen känner jag att jag inte kan bo kvar här länge till. jag känner mig lika vilsen i detta kalla land som jag gjorde då jag var nitton. kan inte sätta fingret på vad som egentligen är fel men någonting är det och, missförstå mig rätt; jag är inte olycklig här, jag trivs faktiskt utomordentligt bra. mina vänner här är guld och visst känner jag mig trygg så vafan är då fel?

det finns någonting här som jag inte vill vara med på. det finns en politisk korrekthet och normer jag inte kan stå för eller vill leva upp till. det finns en mentalitet här som gör att jag, nästan var dag, vill hoppa på första bästa plan härifrån. men vad är det? jag vet att jag så många gånger tidigare diskuterat detta här i bloggen och herregud, jag blir inte klok på mig själv och hur jag känner inför sverige men någonting är så jäkla fucked up här och jag vill veta vad.

-

ja. så, nu fick jag det ur mig och kan förhoppningsvis fortsätta dagen i annan anda. hur mår ni? lever ni också? det var evigheter sedan jag sist skrev och det går bara att konstatera att tiden inte tänker sakta ner. filmen blev klar och jag är snart redo att skicka in alla ansökningar till nyu och tish school of the arts. håll era tummar för att jag kommer in va! eftersom det är måndag och december ska ni få en låt att värma er på tills vi ses igen! tack och hej.

med harry som sällskap

god morgon bloggen! bakfyllan från fredagen har ännu inte helt lossat och trots att jag spenderat det senaste dygnet i min säng så sitter huvudvärken där den ska.
jag blir så fruktansvärt bakfull nu för tiden, kan det vara ett tecken på att ålderdomen kommer krypandes? förmodligen.

låg som sagt i sängen hela dagen igår. tillsammans med harry potter. lille harry alltså, han är så modig och nobel. eh. plöjde igenom de tre första filmerna och tänker att jag ska fortsätta med nummer fyra när mörkret utomhus börjat falla.

har börjat med ansökningarna till skolorna i amerikatt och svär över att det är så fruktansvärt meckigt. det känns som att de vill att jag ska skicka in en hel roman i antagningsprov. jag kan inte skriva en roman, ännu. det är ju därför jag vill plugga? flä, jag blir så frustrerad.

veckan efter nästa börjar vi spela in kortfilm och sedan ja, sedan är det november. då ska jag skriva engelskaprov. hepp! här får ni daughn gibson som kaka på moset. hejrå!

mot mörkare tider vi glider

god morgon bloggen! nu är det oktober och i samma stund som jag sitter här och skriver ligger mörkret tungt över min boning. åh, jag har längtar efter hösten! jag har längtat efter att få kliva upp innan ljuset hunnit träffa dagen, då allt fortfarande är lugnt, tyst och stilla.

har gosat in mig i filt och kofta och sitter nu och dricker kaffe och lyssnar på mysig musik som gör denna stund mer magisk än vad den hade varit om hela huset varit vaket. 

jag har hunnit gå i skolan i en månad och senare idag ska jag ha min första examination någonsin. 

undrar vad eximination är. enligt engelskans wikipedia är det i skolsammanhang ett test som bedömer ens färdigheter. undrar om jag har några färdigheter. ja, jo?

någonting som hänt under tiden jag varit borta från bloggen är att jag har upptäckt sjukt mycket ny musik. jag hade kunnat posta listor från spotten men tänker istället att jag ska bli mer aktiv här än vad jag varit under sommaren och istället får ni hålla till godo med ett fint litet youtube-klipp åt gången. först ut skickar jag emily reo, pang: