har du sett mig gråta diamanttårar?

hej blogg! jag är hemma och deppar mellan varven av jobb. jag saknar tom och zach och clark och hela bunten. till och med barnet saknar jag (haha)! varför ska det vara ett helt hav mellan new york och mig samt våra nya coola polare?

livet är ett orättvist spel som jag inte kan vinna! bu-hu-hu!

hade sjukt mycket kunder på bageriet idag. de bara vällde in och la sig på golvet. försökte sopa undan dem men istället la sig alla på varandra och jag började se stjärnor då jag egentligen borde lagt upp någon slags arbetsstrategi. dåliga dagar, huh? idag fyller simon, min äldsta lillebror, 21 bast! grattis simpan, du är stor nu! nästa vecka kommer förhoppningsvis halva familjen hit vilket ska bli sjukt skönt. jag har inte träffat min familj på ett år känns det som! 

egentligen vill jag bara lägga mig ner på golvet, med loke vid min sida, och bara gråta. stora sorgetårar skulle falla från mina ögon och hon är den enda som skulle förstå mig. det känns krystat, konstigt och ouppmuntrande att prata med mina nära och kära som inte var med på hela resan. oavsett lyssnande öron så kan ingen utom loke förstå tomrummet mitt hjärta lyckats få till. du måste se för att förstå, dessvärre. 

fram tills lördag tillåter jag mig att få vara lite ledsnare än vanligt. ingen har rätt att klandra mig, men på lördag då får det vara nog. då ska jag bli full och dansa till passion pit hela natten. tårar som diamanter typ!