sju och en halv timme kvar

när frågorna gällande twin peaks blev för många så valde jag att stänga av min hjärna och istället träffa min käre vän björn.
en corona och backgammon var planen. planen spårade redan när vi klev in på ett tomt cementen där pålägg stod i baren (pålägg heter egentligen någonting annat, vad vet jag inte därav smeknamnet pålägg). en corona blev tre corona och björn blev björn, sveini, arni, irina, julia och dariusz. björn, sveini, arni, irina, julia och dariusz blev i sinom tid sju conona och ett snuskigt checkpoint där ölen helt plötsligt verkade flöda. jag befann mig i mitt essé, minglade, dansade, rökte cigaretter och kacklade omkring utan tankar på morgondagen.

sedan kom dem. simon och min gamle papp befann sig i en lånad bil rätt i vågen. så jag sprang! sprang ifrån alla ytliga konversationer och fulla kids. åkte hem och försov mig till jobbet, eftersom jag faktiskt blev halvt karate igår. och vilken dag jag haft idag. jobbat har jag gjort tolv timmar i sträck och nu tänkte jag sova eftersom det återigen är dags om knappa sju timmar. imorgon när jag är färdig med alla bestyr så åker vi till bergen och dricker öl med emelie, stina, sofia och arild.
jag har semester om femton timmar! om jag hade kunnat länka till ctftpa's "optimist vs. the silent alarm" så hade jag fan gjort det, ni får klura ut resten själva. tjipp.

-

note till den anonyma norska kommentatorn: vem är du, med alla dina kloka råd?