sa gott som forlorad

nej, jag tanker inte acceptera att jag tillfalligt lider av varldens skrivkramp.
hur skulle varlden se ut ifall jag la ner min blogg? jag maste fortsatta postandet har, annars ar jag sa gott som forlorad!

idag ar min enda arbetsdag denna vecka.
sasmayoux flyr mot sydligare breddgrader och jag blir lamnad ensam med en syndig katt.
forkylningen jag lider av ar inne pa sin tredje vecka och jag har helt enkelt tagit till mig att jag kommer snora och nysa varje dag i resten av mitt liv. egentligen borde jag spendera denna vecka i total harmoni i ett forsok att kurera mig, men det kanns som att jag har for mycket att styra i.

som jag skrev igar ar det nagonting som distraherar mig och darfor har jag varit valdigt passiv under hela oktober manad. det kanns som om jag aterupptackt nagonting jag trodde forsvunnit och mina tankar pa livet far fram och tillbaka som marshmallowsmaskinen i amelie.

jag grubblar, vrider, skruvar och vander pa allt i mitt huvud och forsoker pussla ihop olika losningar pa fragor och problem som tycks te sig som dilemman. samtidigt som jag lever under ett lyckorus sa kanns allt otroligt jobbigt pa samma gang. de som befinner sig i samma situation forstar mig alldeles utmarkt och de liksom jag vet att detta bara ar en normal fas i livet som de flesta manniskor far chansen att uppleva.
vad ska man saga? ingenting.
jag hoppas detta ska fortstrida forevigt samtidigt som jag vill se ett slut pa detta lidande imorgon.
jag ar tvadelad och kan inte bestamma mig fast nej, nu ar det nog. ni fa som laser detta vill formodligen inte hora mer om den tillfalligt kluvna siri sa jag bryter amnet har.
ni kommer for eller senare enda hora mig prata oppet om detta problem..

hur som helst, semester var det ja!
helst vill jag gora som jorun och sticka till indien men jag nojer mig med att istallet simma omkring i alexandras mobil.
de sista dagarna har bjudit pa mycket dagdrommande och jag ska dromma mig bort mot varma sommarstrander.

paris har blivit ruggigt kallt. jag fryser konstant och dricker groteska mangder kaffe for att halla mig varm. detta resulterar i att jag gar runt och skakar av koffeinoverskott fast vad gor man inte for att slippa stela leder?

tankar och funderingar

i normala fall bildar min hjarna automatiskt meningar i huvudet varje gang jag loggar in pa blogger.
visioner brukar allt som oftast pa nagot satt uppenbara sig och jag ser handlingen vara nedskriven langt innan jag paborjat mitt inlagg.

nufortiden star det still.
min hjarna ar lika dod som en sonderslagen mygga.
samma sak hander nar vi gar ut pa krogen. jag brukar vara partyprisse nr 1 och svanger garna runt med fossingarna pa dansgolvet. de tre senaste gangerna jag varit pa klubb har jag vant eller velat vanda safort jag kommit innanfor dorren.
nagonting distraherar mig och jag kan inte gora nagonting ratt nufortiden.

jag vill kunna uppdatera min blogg och skriva om intressanta/ointressanta saker fast nej, det star still.
jag maste sluta har for jag kommer inte langre an hit.

en stillastaende tid

min blogg har den senaste tiden forblivit ouppdaterad.
antingen beror det pa att jag inte har den tillgang till internet som jag skulle behova eller sa ar jag bade oinspirerad och omotiverad till att skriva har. jag tror det senare alternativet vinner. facebook, mitt livs karlek, tar all min internettid och ar det inte tetris sa ar det zombies eller compare people som lockar.

samtidigt som jag tycker att facebook ar det mest spannande som hant i mitt liv den senaste tiden sa kan jag inte lata bli att skrammas en aningens.
ett beroende har vaxt fram och jag kan inte lata bli att logga in aven fast jag vet att ingen har skrivit till mig, eller ens skickat en poke!

de enda manniskor jag pratar med "in real life" ar familjen jag arbetar for, mannen i boulangeriet och alexandra de ganger jag lyckats overtala henne att besoka mig i min kaotiska lya. telefonen existerar knappt langre.
aja, jag later mig hallas till det storsta karleksruset runnit av mig, sedan ska jag bli en normal manniska som man kan fora normala samtal med igen!


nog om det..
mitt intresse for att studera vaxer sig bara storre och storre.
jag vill lara mig saker och utvecklas som manniska. jag vill kunna diskutera amnen som tillhor den rena allmanbildningen och jag vill vara bra pa tp for att jag kan mycket om manga olika saker.

den senaste tiden har jag gatt runt med en tanke i huvudet om att jag ar varldens mest obildade manniska.
ok, de obligatoriska skolaren var ingen match, men vad minns jag egentligen fran den tiden? ingenting! jag kommer inte ens ihag vad ordklasser ar. hur ska jag kunna bli journalist/skribent/forfattare utan grundlaggande kunskaper inom det svenska spraket?

jag vill plugga, vara smart ochdessutom kanna mig smart. ge mig en skola och ge mig kunskap for nu tankte jag bli nya einstein (?)!

sant som inte gar bort

en dag kommer paris bara vara hundbajs.
overallt ligger sma avlagda hundhogar och av nagon anledning valjer detta skit att inte bryta ner sig sjalv. varfor kan man undra?
ett fatal hundagare plockar upp sina hundars avdankor, men bara ett fatal. de resterande en miljon mattar eller hussar later bajset ligga dar och frodas och gatorna svammar snart over.

ansalange har jag lyckats unvika att trampa i en bajs.
alexandra lyckades trampa i tva bajs samma dag.
jag vill kalla mig lyckligt lottat.

idag kom aven kameran jag nu tranat och langtar efter.
den ar sa fin och vi kommer leva ett langt, lyckligt liv ihop.
i och med det kommer jag borja posta bilder pa mig och mina upptag i denna blogg. kanske ni nagongang far se en hundbajs pa nat kort ocksa.

i ovrigt flyter allt pa ganska bra forutom att jag och barnen faktiskt inte kommer det minsta overens. ett tag var jag nara att ge upp men det man inte dor av gor en bara starkare sa jag jobbar mig fram och far supermannenkrafter. sakta men sakert har jag kommit fram till att jag antingen tanker borja studera i sverige i januari eller aka till norge och jobba i mars. paris ar fint och bra pa alla satt men jag brinner efter att fa lara mig grejer eller att fa tjana pengar och jag lyckas inte med nagot av ovanstaende har.
dock har jag nagra manader kvar har och jag tanker se till att fa ut det mesta av min tid har.
helst med manga besok fran min familj och mina kara vanner. ni ar saknade till tusen!

bibliotek eller flintastek

nu var det helg igen ja.
hockeyfrillan gar inte att undvika sa jag funderar pa att kopa nan snygg puck for att matcha mitt utseende med min stil en aningens. pucken kan fa agera lyckoamulett och sjalvforsvarsvapen samtidigt som det ar en snygg assecoar.
horde en gang for lange sedan att en kille fatt en puck i tinningen och dott. alltsa ar en puck lika effektiv som en pistol nar det galler sjalvforsvarsfronten. det finns sa manga slammiga man har sa det ar nog bra att vara pa sin vakt.
vart koper man en puck, nagon?

funderade pa vad jag ska sysselsatta mig med kommande dagar.
jag ar ledig fram tills mandag klockan 18.00 och helst vill jag gora nat roligt, lite laskigt men samtidigt harmoniskt.
om man skulle ta sig till skogen eller typ nan narliggande stad etc.
kopa ett talt, klamma in fotterna i barnens tranga gummistovlar och kanske vandra lite?
jag vill se berg och djupa dalar for nu borjar jag bli lite trott pa denna stad och allt hundbajs

nar frippan kanns som fraschast

imorse nar jag tog mig en titt i spegeln upptackte jag nat som jag inte tankt pa tidigare.
jag ar ofrivilligt agare utav en hockeyfrilla. mitt har i benan ar ca fem centimenter langt och spretar snyggt at alla hall. vad har jag gjort for att fortjana detta? vem trodde att den fick frisera min frisyr sahar?

forsokte kamma ner spretet aningens fast utan resultat.
jaha tankte jag och gick till jobbet i min nya frisyr. det ar val bara att vanja sig ;(

man tror man har allt

man bygger upp vad man tror ar varldens lyckligaste varelse. ett langt liv fyllt av fina poang ligger i ens hander. ingenting star i ens vag. man ar maktigast av de alla!
och da.. pang! pa bara nagra sekunder raserar allt och man gar fran sex till dod.

igar spelade jag rapid roll i princip hela dagen.
det ar ett skojsigt spel, inbyggt i min mobil och jag vill nastan pasta att jag ar beroende.
kom pa mig sjalv med att tanka det som star skrivet ovanstaende varje gang jag forlorar.
det later djupt och nastan lite filosofiskt. rapid roll ar varken djupt eller filosofiskt.

igar var jag barnvakt.
jag vet arligt talat inte varfor jag fortsatter med detta jobb.
jag tycker inte om barn. barn skriker och harjar och forstor mina nerver. barn ar elaka och slass. barn kan inte tanka.

sen drog jag och alexandra pa klubb som var okej. jag hade med mig ett apple i vaskan som jag mumsade pa nar det blev som trakigast pa baten.
idag ar jag galet bakis. har legat i min sang i princip hela dagen och bara skakat ihop med mina hjartklappningar. vissa har det bra!

aven de rika behover kiosker

att promenera genom de lite finare kvarteren i paris innebar doden for mycket torstiga manniskor.
dessa kvarter saknar helt tillgang utav mataffarer, kiosker, vattenkranar och andra stallen dar det mot nagot sorts utbyte gar att fa tag i drickbar vatska.
varfor vet jag inte, aven de rika behover ju slacka sin torst ibland kan man tycka.

nu har kylan slagit till sa det knakar i husen.
jag sov med stangda fonster, dubbla filtar och elementet uppskuvat till max och anda fros jag nar jag vaknade.
det enda jag kommer pa att beskylla ar den daliga isoleringen. om jag vore rik skulle jag isolera om min lagenhet imorgon.

mitt humor aker upp och ner lika ofta som en tatt traffikerad hiss nufortiden.
jag beskyller det kalla vadret och formodligen har det aven att gora med frustrationen over att jag inte tjanar nagra pengar pa detta skitjobb.
jag trivs jattebra med mitt arbete vissa stunder. ett bra arbete ska ge bra betalt vilket jag inte far, alltsa maste jag klassa mitt arbete som ett daligt sadant.

jag har stora pengar i sikte. sofia peppar norge for min del och eventuellt funderar jag pa att spendera de sista varmanaderna i stavanger ar 2008.
pengar pengar pengar. jag vill konsumera

hem ljuva hem

efter tio dagar pa familjens baddsoffa ar det dags for mig att flytta tillbaka till min egna lya.
jag kan inte forklara med ord hur skont det ska bli.
privatlivet man forsoker ha krymper till storlek noll nar ens enda kyffe ar centralt placerat mellan ett piano och ett kok.
de dagar jag inte har jobbat och haft somn i sikte har jag vackts klockan sju av antingen brakande barn eller en jamande katt och detta tar pa krafterna kan jag lova.

en vecka av min skolgang har jag dessutom klarat av under min live-in tid och det enda jag ser fram emot nu ar en lugn helg med mig sjalv som enda sallskap.

hostmarknad och studier

veckorna rullar pa och jag har bott i paris i over tre veckor nu.
igar paborjade jag mina franskastudier och lyckligtvis hamnade jag i en klass med bara fyra asiater. inget ont om dem, men rykten sager att de inte ar ratt manniskor att studera sprak ihop med.

idag kom hostens vindar till staden pariktigt och det ar dags for mig att be om extrafiltar och fler galgar till min garderob. galgarna har visserligen inte med hosten att gora, fast galgar ar alltid bra att ha och darfor gor det dem namnvarda har.
ska bege mig ut till marknaden om en liten stund och forsoka fanga in lite frukt och gront till forst varat och sen mitt hem.

marknaden ar lika kaos som att ta barnen till skolan.
det ar en dodsjakt in i det sista och imorse bar/slapade jag ena ungen till hennes klassrum samtidigt som franska skrik vallde ur hennes gurglande hals. jag svettades varre an varldens svettigaste man och efterat var jag tvungen att satta mig pa en bank for att pusta ut.
mina nerver klarar inte barn som brakar. och heller inte marknader.

visserligen ar marknaden ganska mysig, ifall jag bara skulle fa strosa omkring dar.
nar man verkligen ska handla nagot ar det totalt galenskap. forutom alla hundra standgubbar som skriker om extrapris pa vindruvorna och tjocka tanter som tranger sig for att fa basta applet varvat med markliga ostodorer och losa hundar maste man forsoka plocka at sig det man vill ha och da blir man avsnoppad som en jakla cigarr for att man inte fattar vad 5.78 euro heter pa franska osv osv.

jag krymper allt som oftast till en mygga men av nagon obegriplig anledning lyckas jag fa med mig det som star pa listan och i slutandan ar alla utom mina sondertrasade nerver glada.

hur som helst, jag pladdrar om onodigheter nar jag egentligen ville saga att paris fortfarande ar underbart. det gar inte att beskriva mycket narmare an vad jag redan gjort, ni maste uppleva det sjalva for att forsta harligheten med denna stad.
for er som inte har tid/rad/lust att gora det kan jag istallet meddela att det snart kommer bilder fran min tid har. jag vann namligen en sanhar statlighet igar;