nar ursula missar malet

jag ar sa extremt trott pa detta javla regn som ska plaga denna sommar hela tiden.
det har regnat konstant sedan slutet av maj.
en gang i april kunde man skymta lite rott pa min nasa. det var i april.
jag gar runt som med fargen som ett lik och inte gor det mig glad.

har fatt ont i halva halsen igen ocksa. den vanstra halsmandeln denna gang. sist var det den hogra. vet inte varfor jag bara far ont i halva halsen, men nat fuffens ar det.

har borjat packa nu. halva resvaskan ar full fast jag har tva maskiner som hanger och torkar och langtar efter att ploppa i till de andra kladerna. jag har forliten resvaska.
jag brukar vara bra pa att packa. ta med mig aningens formycket, men inte pa ett extremt satt. denna packning ar extrem.
plus att jag maste vara sa organiserad i min packning denna gang. inga onodigheter ar tillatna. bara det livsviktiga far folja med.

att prioritera grejer och sant. helst vill jag ta med alla mina filmer hem, men jag vet att det inte finns tillfalle att vara lat och glutta film i nagons soffa. sa jag besparar mig dem.
dock maste snowbootsen jag kopte en gang i tiden med. det ar bittert och jag borjar angra mitt kop. jag kommer sakert aldrig mer bo i ett land dar det ar sno. plus att snowisarna tar mycket plats och det ar det sista jag har.

okej. detta blev ett bittert inlagg.
jag ar inte bitter. konstigt.