tillbaka till verkligheten

orden har sedan i söndags slopat sig och jag har inte velat tänka på någonting men nu efter några dagar i verkligheten känns det bättre.
jag har fått tillbaka energin och skrivlusten och livet är helt plötsligt inte lika knapert som det kändes under resan hem från de småländska skogarna.

förstår inte varför jag efter varje festival får extrem längtan efter ett bättre liv.
jag tappar lust och ork till allting och hela livet känns extremt sorgligt och värdelöst.
jag vill fortfarande tillbaka, men nu laddar jag istället inför nya äventyr och lägger allt fint jag var med om i minnet.

trots att jag delade tält med inflammationer som spridit sig i halva mitt huvud hade jag en verkligt bra festival.
humöret var till mestadel på topp och vädret höll sig stabilare än förväntat. jag kommer alltid se tillbaka på emmaboda som sveriges bästa festival.

nu laddar jag istället inför frankrike, men parisnervositeten har stigit sig skyhög.

jag i ett främmande land där jag inte kan språket har helt plötligt blivit ett enormt stort berg att klättra upp för.
fransmännen har enligt rykten heller ingen större lust att tala engelska så jag kommer förmodligen stå där på en sjunkande tågstation och helst önska mig hem till lantliv, hästbajs och brunt kranvatten.
fast jag ger inte upp. trots att min franska är så okomplett den kan bli tänker jag ta mig till min egna lya och den nya familjen och allt kommer bli skitbra.
ännu bättre blir det när alexandra några dagar senare landar med flyget och gör mig sällskap.
jag längtar innerligt. först ska jag dock äntligen få träffa alla nära och kära i norrköping och stockholm och det blir förmodligen lika bra som paris kommer bli och emmaboda var!