att bli lämnad

okej, igår morse åkte linda och pernilla.
det är så extremt tomt här i lägenheten och jag saknar dem så galet mycket.
endast en gång tidigare har jag varit med om att bli lämnad av någon jag verkligen tycker om och oftast är det jag som packat väskan och givit mig av. detta är mycket svårare än att själv glida vidare. jag menar, nu vet jag att jag kommer sitta här i stavanger på mina tre (snart fyra jobb) och slita ut mig själv medans de glassar i thailand på en beach eller köper rymddräkter i tokyo. vad har man att se fram emot? okej, pengar. och att vi faktiskt kommer ses i sommar igen. och alla kläder jag kan köpa. och alla människor jag jobbar med. och new york.

samtidigt som sorgen är stor så kan jag faktiskt inte låta bli att njuta av mitt liv förtillfället. eget rum, egen säng, jobb. jag älskar att jobba. det kanske låter lite galet, men var dag kommer jag hem, trött som ett djur, men tillfredställd på ett sätt jag inte riktigt kunnat uppleva tidigare. jag vill faktiskt ge mig själv en eloge för att jag faktiskt trivs så bra som jag gör och klarar av att jobba så mycket som jag gör. visst saknar jag min frihet och allt jag tidigare gjort som deltidsarbetslös, men detta är bra!

vet inte om jag har sagt emot mig själv i detta inlägg (jämför med tidigare poster) men isåfall får det vara så. jag är en aningens splittrad människa, men det är ok och idag började jag veckan med elva timmars arbete, två nya koftor och en pastasallad.