torsdag 15 oktober 2009

på bristningsgränsen

hej blogg! jag är trött och överarbetad. när jag väl har en ledig stund stressar jag över morgondagen eller kommande vecka och hur mycket jag ska jobba då. ingenting känns direkt värdefullt längre och jag är i skrivande stund nära på att ge upp.
livet har tappat direkt mening, jag kan inte längre drömma eller blicka framåt för allt jag fokuserar och tvingas fokusera på är hur jag ska orka jobba kommande tid. alla människor har en gräns, min ligger och lurar under stenen framför mig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar