hej blogg! är hemkommen från promenad med gungor och prat och vänskap och slaskigt te. det var fint och jag kände mig lycklig och glad men sedan var lägenheten lika mörk och kall och knarrig som utanför mitt fönster och för första gången på länge känner jag mig nu istället lite ensam och ynklig.
helst hade jag velat ha någon att kramas med men eftersom ingen vill kramas med mig (förutom brad, såklart!) så försöker jag bota min ensamhet med en låt jag lyssnade på för några år sedan då mörkret skavde ända in i ryggmärgen. electrelane är lika bra nu som då men värmer dessvärre inte en kall säng eller ett ensamt hjärta. det gör inte brad heller så ojojoj ajajaj, synd för mig!
här kommer pärlan jag, i skrivande stund, sörjer kvällen ihop med. vi ses imorgon och då blir det andra bullar! hepp:
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar