sådär kvällen innan

jag är nyss hemkommen från jobbet och borde väl egentligen sova, men innan det ska jag lätta mitt hjärta och deklarera det som bekymrar mig. barnfamiljer! vad hände med uppfostran och allmänt folkvett? är nutidens föräldrar för stressade för att ens se hur grisigt deras ungar uppför sig? jag är i chock.

serverade ett stort sällskap där halvparten av sällskapet så även var minderåriga. att barn kan uppföra sig illa faller väl in i naturens kretslopp, men att barnens föräldrar inte tar något ansvar för detta är verkligen någonting jag vill kalla problem.

när alla ens tjugofyra ungar springer omkring och petar i grannens mat borde man väl för fanken säga åt sina vandaler på skarpen!? när alla ens tjugofyra ungar river ner all mat från bordet borde man väl för fanken banna dem på något sätt?
nej, småbarnsföräldrar gör av okänd anledning inte det. de är istället raka motsatsen!
småbarnsföräldrar ler och stoltserar över sin kloka sjuåring som vet hur man spottar ut korven på stackars mormor (eller i mitt fall mig), småbarnsföräldrar ler och fnittrar över hur ärlig och intelligent sin kloka sjuåring är som uppkäftigt skriker att den vill ha mat NU! småbarnsföräldrar ler och stoltserar över att sin kloka sjuåring åt upp all mat utom det som slängdes på golvet.

jag får krupp. seriöst krupp alltså. jag vill inte ens tänka på det mer, men om jag hade varit ett psyko (som sjuttonåringen i tyskland, ni vet han som skjöt alla han såg) så skulle jag nog skjuta alla äckliga, ruttna och egocentriska småbarnsföräldrar som kom i min väg. nog får vara nog, som man brukar säga!