som alltid en söndag

jag är tillbaka! vet inte var jag ska börja. det känns som att hela min hjärna är i en endaste stor röra och jag vill bara gråta.
jag känner mig ensam och kärlekskrank och liten och förvirrad. tror att det är dags för en lång och stor gråt, för en sådan har jag inte haft på länge.

utöver mitt ovan nämnda tillstånd är allt faktiskt väldigt bra. paris var som paris är och jag kan tala för både mig och herr lars när jag säger att vi hade en mycket bra resa. att få släppa norge för några dagar gjorde verkligen susen. och jag släppte verkligen norge, inte en endaste gång tänkte jag på mitt liv här i stavanger. finemang!

lyckades trixa till mig en stor svart duffel också. eminent köp! synd att det numera är vår och att duffeln måste packas ner bland alla mina tusen andra vinterjackor. jag ska vänta på vintern med glädje.

under flera dagar har jag haft tusen saker att skriva och dela med mig utav men just idag är jag dessvärre helt tom. tror att all denna ensamhet har ätit upp mig inifrån. idag är jag jordens minsta människa nämligen och nu har jag dejt med den stora gråten så hejdå!