vi har kommit in i kalla tider då jag konstant fryser. att nätterna bjuder på tio minusgrader är ingenting vårat nya hem är utrustat för och jag vill nästan hävda att det är lika kallt i en frysbox som här på brönngata 51.
att mitt gitarrfodral är tungt och att vägen till min gitarrlektion lång känns knegigt. igår hade jag föresten första lektionen för er som glömt. jag var verkligen ingen fena på det där med gitarrer alltså, men det finns nog hopp ändå.. gitarrläraren (en snubbig kines) visade mig lite bra "grepp" och jag tror snart att min hjärna kommer connecta med mina små taniga fingrar. kylan vet jag dock inte hur jag ska lösa. vilka lyxporblem jag har. jag känner mig kall inombords och borde egentligen skämmas.
att kriget i gaza pågår för fulla muggar är någonting som norges tidningar tar upp genom att visa bilder på döda barn. jag vill verkligen inte blunda för verkligheten, men att publicera barnalik i avisen anser jag faktiskt inte vara acceptabelt. jag är upprörd. ta upp kriget och dess historia, ge oss information om läget, få oss engagerade och vilja hjälpa till genom klokt skrivna artiklar istället!! dessa späda små barnakroppar som ligger där, sönderbombade, får iaf mig att slå ihop världens gång och istället hoppa över till pluss, som istället lär oss plantera om krukväxter. jag är nog kall inombords och det skäms jag för.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar