måndag igen. pinnade iväg till gitarrlektionen för att lära mig knockin' on heavens door och en ackordnedgång. inte känner jag mig vidare glad för det, men jag tror det rullar framåt iaf.
visserligen vill jag aldrig bli en sådan som ens kan bob dylans ovan nämnda hit. den får mig att tänka på random rockfjant som dragit med sig en gura till någon fjantig för/efterfest och där sitter han, med en obskyr fanskara, och lirar indie men (numera mainstreemdängor) som ett annat rickspucko. sjunger med hes möter len röst gör han också. sedan drar han oasis wonderwall en gång till och alla hans små fans sjunger falskt med i refrängen. fy alltså.
idag är en deppig dag. jag kan inte sätta fingret på varför, men jag antar att januari är en svår månad över lag. fok har förväntningar som sakta börjar dala och istället för att glädjas över det nya året så börjar man i mitten av månad ett känna sig aningens besviken för att man redan brytit hälften av sina nyårslöften. jag har förvisso inte brytit något av mina få löften, men om jag skulle vilja så är idag det perfekta tillfället. jag känner mig ensam.
kan föresten nämna att jag i lördags blev uppraggad av en full butchbrud. hon var riktigt ruggig och försökte kyssa mig på min hals flertalet gånger. till en början puttade jag bara bort denna hemska skata, men då hon inte förstod sig på min uppenbara diss så var jag tvungen att ta till flykten. vad är grejen? varför ska man inte kunna gå ut och ta sig en fredlig öl utan att ett eller annat slem försöker göra sig närgången? jag blir så trött.
aja, klockan närmar sig nio. jag ska koka en kopp te, krypa ner i sängen med en god bok och hoppas dessa kalla tider passerar fort. shearwater fick idag stå för soundtrack och härmed tackar jag för mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar