fredagsfix och sedvanligt trams

under min två timmars långa paus så prioriteras bloggen. hallelujah vilken god bloggare jag börjar bli!
har kurat ihop mig i min fåtölj tillsammans med en cigarett och vivian girls. vårat hem är kallt och jag funderar på att antingen krypa ner under täcket eller göra lite gympa för att höja min kroppstemperatur. eftersom jag inte är vidare intresserad i idrott så vinner nog sängen den duellen. yes.

idag kom gammeltanten in på mitt lilla bageri. hon frågade ifall jag hade "type". type på norska betyder pojkvän och nej, det har jag ju inte. "nejnej, det finns det inte tid för" svarade jag, som faktiskt jobbar tusen procent sex dagar i veckan. "ja men det är bra" sa gammeltanten. "du är ju ung" sa hon sedan och frågade mig därefter vad jag ska göra för all denna kosing som växer på mitt sparkonto. "studera" svarade jag (mogen som jag är) och då kom vi så även in på att jag flyttar tillbaka till sverran i höst. PANG, där kom ångesten! satan vilken ångest som susade igenom min kropp mitt i min och gammeltantens konversation. försöker förstå mig på mitt skavande hjärta men jag kan verkligen inte sätta fingret på varför min dödslängtan uppenbarar sig då jag tänker på att mina dagar här i stavanger är räknade.

samtidigt som jag ibland kan avsky denna håla och dess invånare extremt mycket så har jag nog en verkligt djup kärlek till allt som finns här. jag menar, hey muschevakten, checkpoint, att promenera längst ett öppet hav varje morgon påväg till jobbet är sådant som faktiskt bara finns här i stavanger. okej, öppna hav finns väl överallt, men det gör ju inte stavangers öppna hav. känner att detta avsked kommer bli tvådelat och jag kommer återigen bli en vilsen själ dagen jag beger mig vidare ut i världen. varför vara trygg på ett ställe när man kan leva farligt i resten av världen? hallelujah jag tror jag svamlar.