du berusade stackars själ

alltså, jag är inne i en livskris. jag vet verkligen inte vad jag ska ta mig till. än så länge håller jag mig cool (som jag sa att jag skulle) men verkligheten börjar hinna ikapp. frida hyvönen senaste har växt men så även mina kval.
jag vet inte vad jag vill med mitt tillfälliga liv. jag har inte den blekaste. ska jag stanna här och spara pengar så att min bank sedan täcker två år av studielån eller ska jag flytta till malmö nu på direkten? ska jag stanna tills i sommar och ha ett års levebröd eller ska jag stanna hela fram till november och spendera årets sista månad i new york? jag vet inte! jag vet verkligen inte vad jag vill och ingen kan heller vägleda mig i denna fråga.

nocie sjunger i en gammal låt att jag faktiskt bara lever en gång och det är nu, det finns bara en som vet hur jag ska leva och det är jag. sanningens ord, men hallå, jag vill att någon ska komma och direktera mig. jag vill ha en vägledare, kanske rent ut sagt en mentor. jag vill ha någon som kommer med invinklar om vad som skulle passa mig bäst. någon, hålla jag behöver hjälp?!
detta är svårt. livet är svårt.

gick med på att ta en öl efter jobbet (någonting jag säkerligen kommer ångra imorgon då min bakfylla känns för intim)
och var g¨ng en öl har nått min kropp så blir jag sorglig och kärlekskrank efter en viss herr x. herr x är egentligen en myt som jag skapat själv i mitt stackars huvud, men trots detta så finns denne herr x i mina tankar och jag tänker så även att alla tidigare beslut jag tagit i livet är rätt fel. varför ska det vara så? någon dag ska jag döda herr x, jag tror kanske på lördag då alla hjärtans dag spökar för oss stackars singlar. hejdå herr x och hejdå blogg, nu är det satanimig dags för sömn.