freezin' februari

igår såg jag och bullan håkan hellström på folken. det var så sjukt bra och lockade fram alla min stackars tonårsångest.
nu känner jag mig kär och olycklig. lyckades snylta åt mig en tryckare med främmande kille när håkan spelade den gamla dängan om du vill ha mig, nu kan du få mig så lätt. ifall jag stått ensam den stunden hade jag nog börjat gråta som ett spädbarn.
hursomhelst, håkan rockar helt enkelt fortfarande men jag måste säga att de senare skivorna inte är någonting jag vill eller har lyssnat på och det tänker jag nog heller aldrig göra. håkan står och får fortsatt stå för de svurna åren innan tjugo.

nu ska jag sova men först bjuder jag på denna, för er som inte redan diggat ok go fler än en gång.
tjipp!