jag är upprörd över hur lite folk verkar bry sig! främst snackar jag julia som sitter på psyket och mår som en påse skridskor utan en kotte som ens hälsar på, och sen talar även för mig själv och om min relation till mina "vänner"!
ytlighet har verkligen blivit en viktig del av vissas vardag. ta denna afton som ett exempel: ikväll satt vi och skulle ta en fredlig liten satans öl men mina sk. vänner föredrog hellre att ragga randoms (dvs. äckliga fulla drägg som bara vill ligga) istället för att softa tre satans minuter. hur ytlig får man bli? samtidigt som detta gör mig aningens ledsen så glädjs jag åt att jag har några få polare som faktiskt inte är egocentriskt lagda och istället uppskattar ett gott samtal, utöver det finns så även mina älskade syskon som heller inte är idioter.
försöker egentligen få fram att jag är satans jäkla arg över falskheten som lever i vissa, den kan dra åt helvete! käpprätt åt helvete!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Å, vad tråkigt.
SvaraRaderaPuss!