med kniven rätt i handen

omtumlande, eller vad säger man?
här gick jag, helt ovetandes om vilka faror som lurade i mitt eget hem när det plötsligt säger smack och glasbit stor som halva kina etsar sig rätt in i häl och själ. först tänkte jag glömma allt, lägga mig ner och sova i tusen år men sedan insåg jag att mod är vad vuxenlivet är till för och istället drog jag ut filuren med skakig hand och en rostig pincett. heja mig!

eftersom bakverk är en ransonvara i detta hushåll så försökte jag vid ett senare tillfälle att stilla mitt sockerbehov med lite päron. päron gör sig alltid godast uppskurna men kniven slant, päronet blev hand, handen blev två och här sitter man alltså och blöder igen. hallelujah! kanske jag bara borde sova.