att skriva testamenten

hej blogg. ångesten över att vara tillbaka i stavanger svämmade över hela badrummet. jag återfick min hemska sjuka och la mig för att gråta i 48 timmar! inte bara för sjukan dåra, men för att allt är så sorgligt och för att livet stundom är ganska så bittert!
idag har hittills inte tårar runnit ner för mina redan söndergråtna kinder, men jag antar att det bara är en tidsfråga. sen är lungvärken tillbaka också! intensivare än någonsin tidigare. vet inte om jag ska ta detta som ett hån, varför händer detta mig? jag har hosta och separationsångest nog som det är. jag behöver verkligen inte denna värk i mina andningskanaler! ska jag skratta åt misären tycker ni?

ska förbi sjukan en sväng senare iallafall. det går ju liksom inte att vara sjuk resten av livet (såvida jag inte dör typ imorgon, då är det ju logisk om jag är sjuk resten av mitt liv). förbereder mig på det värsta i och med att jag är kalashypokondriker nummer ett. lunginflammation? svininfluensa? borelia? (hej satan jag plockade bort mitt livs första fästing från min kropp igår) eller är det lungcancer jag lider utav? rädslan växer sig lika stor som globen. man kan spela fotboll eller organisera konserter i min fruktan med andra ord!

nu ska jag slänga på lite joni mitchell och vila en stund sedan tänkte jag plita ner några rader någonstans om att jag vill att simon ska få min gitarr ifall herr doktor kommer med dåliga besked. melodican har jag ju lovat siv men allt annat får ni slåss om, ok?